För två veckor sedan fick jag en del kritik på handledningen. Men också många nya idéer! Först var min tanke att göra en teckning av en bild på en familj 1957 då Biskopsgården byggdes där en mamma med hennes två barn där ett av barnen bär på ett brev. Detta skulle tillsammans med ett mönster av brevduvor i olika flaggor bli till ett tyg eller en filt.. något man har hemma. Barnet och duvan är samma, därför att barnet ska flyga iväg långt bort och berätta för främmande människor vem den är. Det ska stå för integration.
Men jag blev rätt förvirrad över hur svårt det är att säga något utan att säga något annat, det eviga dilemmat. Jag valde att inte göra ett mönster tillslut utan istället göra en duva i lera som ska målas i mönster av en blandning av alla möjliga flaggor för att istället inte fokusera på en åt gången, att inte segregera flaggorna. Det kändes också trevligt att göra något som inte kändes så tryggt som att teckna eller måla. Resultatet blir som det ofta blir när man testar något nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar