Jag fastnade för avkolonialiseringen av Indien såklart eftersom jag ska åka dit. Jag vill läsa mer om det och läsa mer om allt jag inte vet. Det är så lite jag kan om Indien. Samtidigt känns det lite som att jag vill möta Indien med öppna armar och en free mind som när man lära känna någon. Då är det inte bra att ha massa förutfattade meningar om denna innan. Det är svårt att veta om det är bra eller dåligt att vara påläst. Jag har funderat mycket på vad jag vill göra med min resa till Indien och/i den här kursen. Det vore intressant att försöka se vem jag är när jag är där. Men inte vem jag är just där men ändå där eftersom det är dit jag ska. Se på det utifrån den förändringsprocess som kommer ske med mig där jag vill skapa en sorts rörelse fast jag känner att jag står still. Jag vill gärna undersöka ge och tagandet i mötet mellan mig och Indien, vilket resan även går ut på. Det är ett väldigt bra sätt att mötas på.
Sen var det det där med sidekicks.. jag vet inte. Livet, motgångar och det bra. Musik.
Under handledningen fick jag tips om att arbeta med "häret" "hem". Jag ska fortsätta undersöka detta ... och kartor. Hemmet blev lite påmint för mig under lektionen om identitet. Därför har jag gjort en bild av min pappa då jag tvingade på honom min ingefärakrona jag byggde för ett tag sen. Han är kanske inte rhizomets största anhängare men här är han ändå. Jag hade gärna sett att han blev lite mer i rörelse med tiden. Jag har även fortsatt arbeta med en annan bild med salta pinnen om hur vi ska klara av att ta oss ann framtiden och möten med det främmande. Detta ger mig också kopplingar till förra veckans tankar om acceleration och vad det innebär att röra sig. Som rhizomet så innebär även ingen rörelse rörelse... Det är lite förvirrat stadie just nu. Det är även rhizomet och salta pinnarna jag fortsatt att arbeta med just nu för det känns lite tryckt och jag behöver det. Min plan är att arbeta inför ett större projekt som ska ske under resan så förarbetet är skissen.
Rhizomguden möter TellusArt och Shiva
Under torsdagen hade vi workshop på förmiddagen som handlade om att skapa ett gemensamt språk utan ord.
jag har funderat på frågan när jag upptäckte att jag är vit. Jag tycker för det första att det är så konstigt att definiera min hudton som vit när andra människor inte har den definitionen om sig som har typ samma hudton. Jag tror att det som värderas i att vara vit läggs på genom fler aspekter som kultur, nationalitet och diverse andra som saker som utstrålar att du lever normativt enligt den vita normen, som OJ Simpson. Det betyder såklart inte att jag inte förstår tanken med frågan och jag tycker den är väldigt intressant och får mig att bli ännu mer medveten om hur lätt det är för mig att säg just en sånn sak som hur lätt det är att bagatellisera det faktum att det har en betydelse. Men.. det måste ha varit i gymnasiet jag förstod att det fanns människor som inte levde i samma superhomogena miljö jag växt upp i.
på fredagen var jag på Lina Selanders föreläsning. Hon arbetar med identitet genom att samla in material som sedan förklarar en mening för henne och tar form till något nytt när hon sätter sig och sorterar. Hon pratade bland annat om Bredängs identitet, ett miljonprojekt där hon bor och kopplar den till Tysklands bortglömda historia och identitet. hon pratade om tid.. tiden utanför det insamlade materialet och tid som lager. Ekot: det mitt emellan - inte hur det var och ser ut; GLAPPET! Jag är glad att jag gick dit! Ett av hennes verk heter Cruziana-spåra den utsträckta formen och är en bild av en fossil. Det är den första bilden av rörelse någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar