Den här veckan hade vi haft en föreläsning om Sharon Lockhard av Bonniers Konsthalls kurator Camilla Larsson. Att stanna upp i det vardagliga och mellanmänskliga. Det lilla i det stora som det laddade i det stillsamma. Att vi hela tiden är en del av livets teater. Imiterar. Att vara aktiv eller passiv. Barndomen som ständigt är i oss.
Efter seminariet om estetiska läroprocesser lyckades jag äntligen begripa vad det betyder! Åh!! :) Långsam inlärning är kanske den som stannar kvar längst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar