Reflektion 2

Mediering

 

Den här veckan har vi arbetat med mediering. Jag har läst en text av Bolter och Grusin som förklarat begreppen remediering, hypermeidering och direktmediering.

Här kommer en liten sammanfattning...

Mediering är när människan använder sig av kulturella redskap för att förstå världen. Att lära sig genom aktiviteter kommer ifrån det sociokulturella lärandet som till exempel Vygotskij talade om. Ingenting är nytt - allt är utveckling av någonting annat. Vad är att stjäla och vad är att inspireras?

Remediering är att återbruka ett media, göra det till ett nytt redskap kanske man kan säga. En teknisk eller innehållsförändring. Det kan vara så enkelt som att skriva ner vad någon säger. Boktryckarkonsten. Att filmatisera en berättelse är ännu ett steg. Osv.. En person som arbetar musikaliskt med remediering är Bob Dylan. Hans tips var att sjunga fort där det går sakta, högt dr det är lågt. Men fokusera på den egna texten.

Direktmediering är det som gör att vi direkt dras in i den påhittade världen. Virtual reality, trompe l'oiel, superrealism, camera obscura, diorama och sensorama. Hypermediering är det som gör att vi förstår att det inte är i verkligheten vi befinner oss när vi ”utsätts” för medier men som är väldigt viktigt eftersom den får oss att reflektera över vår egen verklighet.

 

 

 

 

Veckans övning var att remediera ett äldre verk. Jag valde Sysifos, den grekiska mytologin om att putta en sten uppför ett berg som handlar om att vi ständigt söker meningen med livet som om det fanns en sanning och ett svar på det, så att det liv du valt inte blir ett sysifusarbete, paradoxalt. Jag remedierade genom att anpassa det till vår tid och det hamsterhjul vi rör oss i, i jakten på så kallad framgång. Att stirra oss blinda på hur det ska vara så att det bra livet många av oss har blir meningslöst.

 

 

 

 

 

Jag insåg sedan att detta även skulle kunna vara en remediering av den tidigare nämnda Bob Dylan och hans låt (?) Lika a Rolling stone.



 

Under Olles presentation blev jag så nyfiken på hur en del konstnärer arbetar med dataspel.
Jag har aldrig sett någon charm alls med det förut så det gjorde mig väldigt glad att någonting kunde väckas hos mig också. Jag tycker om när material blandas och det slog mig nu att det beror på att det skapas någon sorts hypermediering som gör att det kittlar lite över att något inte stämmer. Olika dimensioner på samma gång. Kristoffer Zetterstrand var en av dessa konstnärer som arbetar med oljemåleri och Mindkraft. Här är tre verk av honom!