Reflektion 3

Förra veckan började jag fundera på att arbeta med duvkolonin vid Vårväderstorget i det nya fördjupningsarbetet om Biskopsgården. Jag vet inte riktigt varför, jag gillar inte ens duvor. Men började läsa lite om dom och insåg att det fanns en del intressanta saker att lära. Till exempel sprang jag på fakta om att duvan navigerar efter solen och stjärnorna. Bildminnet som Linus har kan fylla tusen bilder. Det är så han memorerar sin väg genom stjärnorna hem från Nangijala.  Duvor kommer från början ifrån Syrien men nu finns dem över hela världen. Under två generationer kan de anpassat sig till den nya miljön, vilket inte är förvånande efter att fått veta att en duva blir dubbelt så stor på två dagar. De är för övrigt väldigt genusmedvetna då både honan och hanen diar. Men nu ska jag släppa faktaarbetet och gå över i att känna och titta. Jag vill göra mönster och trycka med screentryck. Jag vill göra brevduvor! Det är så tråkigt att höra om hur det finns så många kommunikationshinder med resten av Göteborgs stad för många som bor i Biskopsgården. Duvor med brev i munnen ska symbolisera den kulturella och historiska mångfalden som bor i Biskop och lyfta allt det positiva som kommer med det.

Jag kom att tänka på en föreläsning från i våras med Katarina Wiklund. En konstnär som arbetat med projektet Mönsterarkivet. Ett projekt som går ut på att Fisksätras befolkning ska får ett mönster skapat till sig som ska smycka staden och ge invånarna en gemensamhetskänsla och stolthet över sin stad. Mönstret fick heta "Fiskis" och var en blandning av hundtandmönstret och palestinasjalens mönster. Jag vill göra något liknande, men med brevduvorna.

 

 

 

 



(Linus)