en uppdatering efter ett allt för långt uppehåll!

Jag tog med mig en iakttagelse från bildlektionen på grundskolan. Eleverna skulle göra parafraser. Vissa hade otroliga berättelser och tankar utifrån sitt arbete medan andra var mer intresserade av det estetiska och det "korrekta". Jag började därför härma dessa enligt mig klassiska elever som jag kände hade så olika kvalitéer för att undersöka hur detta sedan skulle fungera under en bedömning. Jag valde att göra det själv för att få känna med processen utifrån elevens perspektiv och för att kunna ha ett underlag som var processbaserat för projektet. Det kändes heller inte ok att använda andra i en undersökning som är så spartansk. Jag valde först en bild som jag inte tyckte var särskilt inspirerande men ändå tycker är intressant som fenomen. Det blev eleven som ville bli klar snabbt, hade många idéer men enkla lösningar. Sen valde jag en bild som jag så gärna ville måla men som jag egentligen inte hade så mycket att säga om. Det blev mer ett tekniskt gediget arbete. Det var intressant i förhållande till kunskapskraven hur stor vikt det kommunikativa har.  Att göra detta utifrån ett litet material kändes såklart tafatt, vilket det är. På handledningen pratade vi även om hur viktigt det är med relationen till eleven för att kunna göra en bedömning och den kan inte skapas på låtsas (trots att jag känner mig själv väldigt väl). Det behövs kontext och progression. Trots det har jag försökt att bara lära känna kunskapskraven lite mer genom detta.

 

"Jag har gjort en parafras på Piet Mondrian (De stijl. Boken ”det här är konst”. S 407). Den är från 1921 och har inspirerats från arkitektur och abstrakt konst samt neoplasticsism. Den handlar om harmoni, jämnvikt men utan att vara symmetrisk. Han använder primärfärgerna, vit, grå och svart.

Jag har behållit de svarta ramarna som jag kalkerade av från en bok men blandat primärfärgerna. Jag har därmed undersökt var harmoni är. Jag började fundera på varför de behövde vara uppdelade för att vara en harmoni. Det fick mig också att fundera på varför saker är så svarta eller vita, vilket dom inte är, därför så finns inte den sortens harmoni som Mondrian arbetar med. Ramarna fick vara kvar för att det behövs gränser och ramar för att man inte ska bli galen utan harmoni. Då blir det kaos." (Arbetet tog 25 minuter.)

 

 

 

"Jag har gjort en parafras på Magritte. Jag har bytt ut personen som är bakom äpplet till en kvinna men behållit bakgrunden. Jag testade att måla utan att skissa först för att jag egentligen ville göra den i vattenfärg för att få den känslan på färgen som originalmålningen har. Men på vägen så blev många saker fel så då la jag till vit akrylfärg. Det var väldigt roligt som effekt, därför fortsatte jag att blanda med den vita. Det var svårt att få till ordentligt med lager som hade behövts eftersom underlaget bara är ett papper. Om jag hade gjort om den hade jag tagit en duk. Det var svårt att veta vad som var bakom äpplet därför använde jag en app som heter rockie cam där det går att lägga lager på lager." (Arbetet tog ca 3 timmar.)

 

 -------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Sedan blev det verkstadsvecka med inriktning textil. Här skulle jag undersöka hur det känns att inte vara den som är bekväm och säker. Jag ägnade mig därmed åt att vara eleven med motstånd, och utan att behöva spela på detta eftersom jag alltid känt ett hat mot allt som har med nålar att göra. Jag ville se vad för kunskaper som finns att hämta i osäkerhet och i den så kallade "inte talangfulla" arbetsmoralen. Det är just det där med osäkerhet/säkerhet kontra enkelt som förvirrar mig. Vi pratar ju hela tiden om att inte veta vad vi kommer att hamna i processer och jag har uppfattningen om att konsten uppstår i det främmande och undersökandet i sig.

På nästa handledningsmöte med ny handledare fick jag kommentar om att det kanske inte egentligen finns något en inte kan sådär rakt av, på samma sätt som en inte kan allt. Det kan bli konstigt att söka upp det främmande eftersom vi kanske bara letar efter det som vi inte vet eller tror vi inte vet istället för att möta det på rätt nivå. Att vara där en är. Jag tror att det var exakt det som hände omedvetet under den här veckan i textilverkstaden. Mina broderingar hamnade nog framför allt i tecknandets tekniker och motiven i vanemässiga uttryck dom med. Sedan försökte jag även bedöma mig själv enligt estetisk kommunikation där jag undersökt hur det en vill säga kan se olika ut. Jag vill med det ifrågasätta hur det går att säga vilket som uttrycker sig tydligast och enligt vem, vilket jag också ser som lite underligt för någon att avgöra. Sedan har jag även gjort en illustration över hur ingefäran kan te sig fast utanför det textila materialet med decopagelim.

 

Med det tredje handledningstillfället fick jag ännu en ny vinkel på undersökandet som ledde mig in på att arbeta med humor och ironi kring värdeordens betydelse. Jag ska därför göra ett antal "verk" som ska driva med kunskapskraven. Vi pratade om det enkla, som att bre en macka. Då började jag fundera på hur jag som 4-åring fick öva på detta i en gest för att se om min hjärna uppfattade rörelserna. Igen blir relation och bedömning viktiga komponenter.. I workshopen som var kopplad till GIBCA-utställningen på röda sten "wheredoIendandyoubeguin - Sekuläritet" kopplades plötsligt svarta hål in i tankarna. Därför heter denna enkla macksmörning "Kunskap som svarta hål i frukostmackan". Den är enkel, det blir ett E... men med en sånn asflummig titel kanske betyget höjs men bara om du har en välformulerad tunga.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------




Just nu håller jag på att göra en rekonstruktion på en rekonstruktion för att återgå tillbaka till ursprungsbilden men med en liten förskjutning i tid och vinkel. Inspirationen är tagen från en föreställning från Trädgårdsföreningen som heter Konstkolloni. Jag arbetar med lusten då jag bara inte kunde låta bli att göra den eller vill gå hem från ateljén.