Manifest.

INGÄFARA MANIFESTET

”Rhizom (ex. Ingefära) – ett öppet, oriktat och kreativt lärande genom oförutsägbara och okontrollerade håll. Detta innebär att lärandet uppstår i möten och de sammankopplingar som sker i det inre. Det är motpoler till styrande och kontroll. I upplevelser förändras de förflutna minnena, när vi förstår dessa på nya sätt eller om vi återminns någonting vi glömt bort. Historia är snarare som en geografisk plats, likt de platser vi ännu inte besökt.  (Johansson. S.146)

 

Den här texten kommer ur funderingar kring bedömning av de kunskaper elever bör ha i ämnet bild utifrån vad betygskriterierna anser är kvalitéer. Hur ska jag kunna bedöma det inre värdet av ett skapande? Problematiken kommer ur oron kring hur detta kan komma att resultera i subjektivitet till mina egna egenskaper kring kvalitetsbegreppet och konst i förhållande till värdeorden i kursmålen. Jag tänkte börja med att visa ett exempel ur Skolverkets mall för bedömningsstöd. Detta är sexornas kursmål men fungerar med behållning för gymnasiet. Eleverna arbetar med religiösa bilder och ska göra fönster i ett religiöst rum. Det finns för mig ingen självklarhet i hur detta har bedömts.

 

 

Praktisk klokhet

En anledning till att kursmålen kan uppfattas svårtydda är att det konstnärliga arbetet är en form av förtrogenhetskunskap. Det vill säga kunskapen om vad och när någonting ska göras utifrån ett gott omdöme. Inom områden som arbetar med förtrogenhetskunskap kan även kraven på utförandet ofta är svåra att förstå. Ta exemplet säkerhet ur kursmålen för bild. Att tolka begrepp som säkerhet ger en uppfattning av vad som förväntas, men det går inte att beskriva exakt vad som görs och varför det ska vara så eftersom det är olika för olika människor. Där blir begrepp som säkerhet platt. (Josefson.S.24) är det något i dina ögon, din röst eller dina händer? (Josefson. S. 21) Konsten har en unik förmåga att förmedla kunskap på ett exklusivt sätt med en egenartad innebörd. Vetenskap, systematik och struktur är svårt inom kunskapsområden som dessa. Men vi lever i en värld där saker och ting ska struktureras som vi egentligen intuitivt kan förstå (s.103). Detta påverkar oss när vi måste förklara vad vi gör. Därför blir det problematiskt vid bedömning då både förväntningar och förmågan att förklara sitt arbete tillhör en inre kunskap.

Tolkning av kursmålen för bild i gymnasiet                         

Nedan syns ett synonymled där färgkoderna beskriver en del av värdeordens relationer för betygen A och E. Följt av ett utdrag ur kursmålen med nya formulerade värdeord på utvalda platser där för att skapa en ny läsning.

 

Säkerhet (A) - auktoritet, självsäkerhet, självförtroende, trygghet, övertygelse

Viss säkerhet (E) - Viss auktoritet, viss självsäkerhet, viss självförtroende, viss trygghet, viss övertygelse.

 

Välgrundade (A) - riktiga (felfria), hållbara, berättigade

Enkla (E) - konstlösa, okomplicerade, alldagliga, självklara, naturliga eller lätta. ”inte dubbel, enkelbiljett, för resa i en riktning. Enkelsäng, för en person. Inte svårt, ett enkelt problem.”

 

Utförligt (A) : noggrant, i detalj

Översiktliga (E) : överblickbara, klara, väldisponerat. ”Så långt fram i tiden som man kan ha en god uppfattning om”.

 

 

BILD100 Gymnasieskolan

 

Betyget E

Eleven gör självklara bildtolkningar, redogör överblickbart för bildens byggstenar och diskuterar överblickbart bildbetydelser i samband med det egna arbetet. I detta använder eleven med viss säkerhet relevanta begrepp. Dessutom gör eleven självklara bedömningar av egna och andras bilder samt självklara reflektioner över bildens funktion.

Eleven planerar och producerar i samråd med handledare bildprojekt på uppdrag från andra. Dessutom formulerar eleven överblickbart uppdragets budskap. I sitt bildskapande använder eleven med viss trygghet olika metoder. Vidare bearbetar och löser eleven självklara bildkonstruktionsproblem, experimenterar med viss trygghet samt använder inspirationskällor i lämpliga situationer. Eleven gör en självklar dokumentation av sin egen arbetsprocess.

Eleven hanterar med visst handlag material och tekniker samt med viss trygghet formspråk för att åstadkomma önskade visuella effekter.

Eleven redogör överblickbart för sina intentioner med bilden samt diskuterar överblickbart i vilken utsträckning den lyckas kommunicera det tänkta budskapet. I diskussionen redogör eleven överblickbart för sambanden mellan uttryck och material, färg och komposition. Dessutom redogör eleven överblickbart för sin arbetsprocess.

Eleven visar och marknadsför sitt arbete för andra. Dessutom gör eleven självklara reflektioner över egna och andras publika presentationer.

Eleven beskriver överblickbart några delar av den visuella kulturens uttryck. Dessutom identifierar och beskriver eleven överblickbart karaktärsskillnader mellan givna bilder ur olika genrer. Eleven värderar med självklara omdömen hur sammanhanget påverkar bilden och hur bilder ges olika betydelser i olika sammanhang.

Eleven redogör överblickbart för etiska förhållningssätt samt för lagar och andra bestämmelser om upphovsrätt och arbetsmiljö. När eleven samråder med handledare bedömer hon eller han med viss säkerhet den egna förmågan och situationens krav.

Betyget A

Eleven gör berättigade, nyanserade och komplexa bildtolkningar ur flera perspektiv, redogör noggrant och nyanserat för bildens byggstenar och diskuterar nogrannt och nyanserat bildbetydelser ur flera aspekter i samband med det egna arbetet. Eleven relaterar felfritt sina tolkningar till bildspråkliga teorier. I detta använder eleven med självsäkerhet relevanta begrepp. Dessutom gör eleven riktiga och nyanserade bedömningar av egna och andras bilder samt riktiga och nyanserade reflektioner över bildens funktion.

Eleven planerar och producerar efter samråd med handledare egna bildprojekt liksom på uppdrag från andra. Dessutom formulerar eleven i detalj uppdragets budskap. I sitt bildskapande använder eleven med trygghet olika metoder.

Vidare bearbetar och löser eleven bildkonstruktionsproblem, experimenterar med garanti och finner ibland oväntade lösningar på problem samt använder självständigt och idérikt inspirationskällor i lämpliga situationer. Eleven gör en noggrann och utförlig dokumentation av och tar ansvar för sin egen arbetsprocess. Eleven hanterar flexibelt och med mycket gott handlag material och tekniker samt med trygghet formspråk för att åstadkomma önskade visuella effekter.

Eleven redogör i detalj och nyanserat för sina intentioner med bilden samt diskuterar i detalj och nyanserat i vilken utsträckning den lyckas kommunicera det tänkta budskapet. I diskussionen redogör eleven utförligt och nyanserat för även mer komplexa samband mellan uttryck och material, färg och komposition. Dessutom redogör eleven utförligt och nyanserat för sin arbetsprocess.

Eleven visar och marknadsför sitt arbete för andra. Dessutom gör eleven berättigade och nyanserade reflektioner över egna och andras publika presentationer.

Eleven beskriver i detalj och nyanserat flera delar av den visuella kulturens uttryck samt relaterar riktigt sina beskrivningar till bildspråkliga teorier. Dessutom identifierar och beskriver eleven i detalj och nyanserat karaktärsskillnader mellan bilder ur olika genrer. Eleven värderar med nyanserade omdömen hur sammanhanget påverkar bilden och hur bilder ges olika betydelser i olika sammanhang.

Eleven redogör utförligt för etiska förhållningssätt samt för lagar och andra bestämmelser om upphovsrätt och arbetsmiljö. När eleven samråder med handledare bedömer hon eller han med självsäkerhet den egna förmågan och situationens krav.

 

 

 

 

I nedbrytandet av värdeordens betydelse har jag upptäckt att ämnets syfte i förhållande till ämnets kursmål är inkonsekventa på vissa punkter. Säkerhet och noggrannhet går före undersökandet, vilket ger ämnets roll som kreativt en paradoxal funktion som leder till en förvirring av vad som förväntas. Bildämnets kursmål leder därför inte till lust och kreativitet, per automatik av just den osäkerhet som skapas på grund av detta. Kursmålen i bild ger framför allt en fiktiv orimlighet angående värdeordet säkerhet i förhållande till bildämnets syfte. Intentionerna är enligt Skolverket bland annat att ge eleven en öppen attityd och förmåga till nytänkande, idérikedom och personligt uttryck. Samt ge eleverna förståelse för vad ett konstnärligt förhållningssätt innebär. Är det verkligen rimligt att använda begreppet säkerhet i utvecklingen mot ett nytänkande, idérikedom och personligt uttryck? För säkerhet är väl snarare förknippat med en attityd som saknar nyanser, vilket inte alls innebär ett konstnärligt förhållningssätt. Säkerhet är även förknippat med kontroll (att behärska något) där motsatsen, och det jag ser som ett konstnärligt förhållningssätt handlar om förvirring, kaos och komplex-itet. Den posthumanistiska pedagogiken däremot ger oss anledning att ställa nya frågor, egna frågor, istället för att finputsa svaren. Förutsättningslöst blottlägga bristerna i det vi hittills tog för givet. Vägra lösa upp sig och därmed få frågandet att fortsätta. (Larsson.S. 166)

Kursmålen för betyget A använder även värdeorden välgrundade och nyanserade flitigt när det kommer till exempelvis elevers utövande och reflektioner i bild, medan enkla lösningar och överskådliga tolkningar hör till de lägre betygen. Säkerhet/viss säkerhet angår den egna förmågan som exempelvis val av metoder. Överskådlighet skulle en kunna påstå vara en form av säkerhet, något som går att få grepp om och därmed känna sig säker på. Det vill säga något eventuellt icke-komplext och därmed en lägre nivå av kunskap. (Om du inte definierar dina kunskaper som enkla och komplexa för att du har tillräckligt med kunskap för att anse dig förstå det komplexa och överblicka det trots allt. ) Därmed kan överskådlighet och säkerhet kopplas samman. Det blir därför problematiskt att påstå att säkerhet och nyanser går ihop. Att vara nyanserad är att inte vara säker på sin sak utan istället förstå att något är mer komplext. Därför blir förståelsen av kursmålens olika nivåer ibland paradoxala och skapar motpoler av varandra vid bedömning. Det är för att skolan lever kvar i den konvergenta synen på kunskap där det finns ett riktigt svar eller en lösning. Kontra det divergenta tänkandet där eleven arbetar med att hitta flera lösningar på ett problem. Där oförmåga i att sortera och kategor-isera bejakas. Precis som Lotta Johansson säger så håller jag med om att kunskap bör handla om att utmana förnuftet. Att utmana sinnet med tankar om att det går att göra annorlunda i alla situationer. (Johansson. s.141)

Den statiska säkerheten

Värdeordet Säkerhet är en definition av ett tillfälligt tillstånd, ett varande (statiskt och bestämt) som är beroende av hur väl du förstår ett fenomen. Det är din egen upplevelse av vad som är enkelt och vad du kan överblicka som avgör hur säker du känner dig. Säkerhet är självförtroende och självsäkerhet. Det här tillfälliga tillståndet är inget vi kan luta oss tillbaka på i en lärandeprocess. I lärandet behövs någonting att reagera på. (Biesta s.55) Biesta prata om hur motivation, motstånd och attityd är avgörande för hur väl du kan ta dig ann en uppgift. Hur det känslomässiga tillståndet blir i balans. Om det finns för lite motstånd finns inte utmaningen som bidrar till utveckling.

Jag har gjort upp egna kopplingar mellan Biestas tre känslomässiga komponenter i förhållande till vad jag vill att eleverna ska ha med sig ifrån bildkursen; mod att utmana sig själv (motstånd), ödmjukhet till det främmande (attityd), lust och kreativitet (motivation). Detta är en form av strävan mot säkerhet. Ett blivande. Detta är inte statiskt. För med en pedagogik som istället förespråkar blivandet kan eleven befinna sig i osäkerhet och därmed i ständig rörelse. (Nilsson Sjöberg. s.132). Rörelser sker utanför kroppen. Vi kan inte styra det som sker utanför oss själva. Inget är givet eller förbestämt. Vi blir ett resultat i rörelsen. (Deleuze. S.140)

 

En nomadisk pedagogik som metod

Det går inte att skilja varandet (det stabila; säkerheten, garantin, tryggheten) från kunskap. Kunskap förändrar varandet (Kay s.139). Men varandet kräver ett ruckande av kunnandet för att lärande ska ske. Därmed förändras blivande i rörelsen och blir till i riktning mot någonting annat. Lärandet förutsätter den rörelsen (Johansson. S.139). Blivandet är en antistabilitet och antikontinuitet. Nomaden kräver och möjliggör förändring. Den hämtar styrka i utanförskapet, i det annorlunda (i förhållande till statsapparaten). (Johansson. S.140)

Kanske skulle en tydlighet ske för både lärare och elever om kursmålen endast använde värdeordet en viss säkerhet (tillhörande de lägre betygen) och inte kräva säkerhet, ett ord som är lika overkligt som objektivitet. Det hade varit skäligt att påstå att en elev för betyget A bör ha en viss säkerhet då detta är att vara ödmjuk till språket, konsten, världen och till sig själv; en öppen attityd och förmåga till nytänkande, idérikedom och personligt uttryck, samt förståelse för ett konstnärligt förhållningssätt. Att eleven ändå bör hantera materialet och tekniker flexibelt ger utrymme för självständigt arbete genom en viss säkerhet/osäkerhet som ger möjlighet till utveckling och ett utforskande för att finna oväntade lösningar och förståelser. Där får eleven möjlighet agera nomad. Ett naturligt tillstånd för individer som befinner sig i ungdomen (Semtsky S.141). Vara i en ständig process och tillblivelse i mötet mellan sig själv, läraren och materialet. Där process och utforskande betyder mer än resultat och måluppfyllelse. Det är ett lärande som sker i samhandling med den materiella världen som öppnar för nya klarheter, nya kroppsliga och sensoriska möjligheter och nya sätt att se, förändra och orientera sig i relation till text/bild, tid och rum. En pedagogik där det oförutsägbara uppmärksammas. Där förändring, möjligheter och kraften är central. (Hermansson/Saar. s.98).

 Gestaltning och redovisning

Den gestaltande delen av mitt arbete kommer förhoppningsvis att vara underlag för diskussion. Jag har inte bestämt mig ännu för hur jag ska gå tillväga och känner mig lite förvirrad över det just nu. Där vill jag gärna ta in den verbala kommunikationen och konst som ett samtal. Jag kommer även antagligen beröra de andra kurserna vi får undervisa i. Jag har valt att skriva om just Bild100 för att välja en till detta. Värdeorden återkommer i stort sätt på samma sätt i de andra kurserna samt i hur väl vi kan tala om bilder. Men Mikaela, för att göra dig så insatt som möjligt kommer det att handla om att förstå problematiken av bedömning utifrån hur jag ser på det. Vi ska alternativt läsa både elevdokumentationer (av mig) som kommer att driva med "statsapparaten" som jag skrivit om är det som den posthumanistiska pedagogiken förespråkar om eleven ska vara nomad. som du märker är detta ett virrevarv men fråga om du inte fattar vad jag menar :)

De bilder jag har gjort ligger redan på bloggen.