Veckoreflektion v 11

Fantasi och kreativitet, Vygovskij

Jag såg en intressant dokumentär om minnet. Det handlar om hur hjärnan lagrar, kopplar och sorterar minnen med start från att vi kan kommunicera. Det är först når vi börjar tala som vi kan minnas. Om vi inte kan kommunicera vad vi ser eller gör kan vi inte minnas. Jag började tänka på Vygovskij. Det där att vi bara kan se en sak i taget sen kopplar vi ihop det till en helhet och förstå. Ju mer vi vet, ju mer kan vi förstå och vår kreativitet ökar. Vygovskij var en himla klok man som skrivit en bok om hur fantasin och kreativiteten är grunden till vetenskapen. Hur vi lär oss genom andra, genom att kliva över gränsen i vår proximala utvecklingszon. Det innebär att vi vuxna borde ha mer kreativitet och fantasi än barnen. Den finns där djup där inne. Bakom alla lager av idéer om jag kan inte, jag har ingen fantasi, det måste vara något helt nytt som jag kommer på - tankar.

sokratiska samtal om reklam och förbud vs. frihet.

Reklam som jag fått för mig att jag inte berörs av, men med lite närmare eftertanke nu i efterhand så tror jag ändå att den gör det. Det är inte fel med reklam egentligen. Felet är hur många gånger om dagen vi matas av det och hur vi faktiskt tillslut slutar att reflektera. Det blir varda av reklam. Vardagen blir utan val eftersom det finns så mycket omkring oss att man ibland undrar om man orkar ta in någonting annat än det vi blir påtvingade.

Frihet och förbud är ord som man kan tala om i all evighet. Alla har sin egen relation till vad det står för. Jag började tänka på barn och deras beteende beroende på om de vet hur de ska vara mot andra och mot sig själva. Vissa barn får ingen guidning och då blir man vilsen. Att känna sig trygg och må bra inuti är frihet för mig. När man har kontroll. Men kontroll kan vi få av regler som även kan ses som förbud. Ordet förbud låter så otrevligt, men regler dom tror jag kan göra oss medvetna om vilken kontroll vi befinner oss i och nånstans där kan vi få en liten del av friheten, tryggheten. Jag tänker att det är lite som kärlek. Man kan ge och samtidigt ha den kvar.