Assignment #4

Använd kroppen

Fyll tomrummet

Vad är tomrum förutom ett vakuum? Jag gillar det inte. tänker på ensamheten. En tom lägenhet. En öde plats. Tomrummet. En tom människa... 

Men kan en människa vara tom? Jag började läsa om manodepressivitet, att gå från tomhet tillbaka till verkligheten. Den psykiska flexibilitet som krävs för att gå från att vara ett tomt skal till att själen kan kommunicera igen. Och vad det innebär att vara ett galet geni. Började igen tänka på vad som är verkligt, vems verklighet? Började tänka på hur verklig tomheten känns. Men inte är man tom då... Öppna armar kan fylla tomrum för dem som tror sig vara det. 

Rene magrittes målning Golconde. Det är inte människor, det är en bild på människor. Så måste vi sluts tänka när vi möts på stan eller vart vi kan tänkas mötas.

 

Assignment #3

OMARRANGERA                                                     Det kan vara bra att omarrangera lite ibland. Det ger nya perspektiv på saker. Började läsa om Systemekologi som betyder samspelet mellan organismer och den abiotiska icke-levande omgivningen. Vad gör att man känner sig hemma, avslappnad, inspirerad eller vad man nu vill känna i ett rum? Det finns ingen bestämd form som gäller för ordning och kaos. Jag hittade en liten livsguide på skrivbordet, Inspiration For Artists. slog upp en sida och läste ett citat av Georgia O’keeffe. Ingenting är mer orealistiskt än realismen. Det är bara genom att välja bort, välja ut och framhäva som tingens verkliga innebörd framstår. Jag bestämde mig för att starta om för att skaka av mig det jag lärt mig. Realismen har val lika många sanningar som alla människors olika versioner av den. 

 

Pappa Åberg, 36 år. På tal om barns verklighet.

Sen började jag stökade till i mitt vardagsrum, framförallt runt skrivbordet som ska vara någon sorts inspirerande arbetsyta. Det var den inte från början heller så det blev lite av en winn-winn att försöka ändra på detta. Men det tar säkert lika lång tid att hitta dit som att ta reda på vad som är en verklighet. Därför kanske inte det här står för de högtradiga orden om realism och verklighet, men nosat lite bara.

Arrangemang kan även betyda bearbetning av musik, oftast en tolkning av befintligt material. Ett typexempel på det är broder Jakob arrangerat i fyra stämmor! (Enligt Wikipedia, jag vet knappt vad stämmor är).  Här sjunger Anton, fyra år en omarrangerad version av denna. Tack Anton för att du ville vara med!

Veckoreflektion 7

Den här veckan hade vi haft en föreläsning om Sharon Lockhard av Bonniers Konsthalls kurator Camilla Larsson. Att stanna upp i det vardagliga och mellanmänskliga. Det lilla i det stora som det laddade i det stillsamma. Att vi hela tiden är en del av livets teater. Imiterar. Att vara aktiv eller passiv. Barndomen som ständigt är i oss.

 

Efter seminariet om estetiska läroprocesser lyckades jag äntligen begripa vad det betyder! Åh!! :) Långsam inlärning är kanske den som stannar kvar längst.

Assignment #2

Jag kollade återvinningen och fann... Ajdå! Pinsamt. ett allt för stort antal flaskor. Kom på en idé från tidigare om en bild jag råkade radera som jag tyckte så mycket om. Det var fyra år sedan. Den finns kvar i huvudet, trodde jag i alla fall. Jag tänkte att jag gärna ville få det återvunnet på riktigt. Men det är svårt att återskapa ett minne. Det blev åt minstånde en påminnelse om att jag fyra år senare fortfarande är lika slarvig!!

 Jag hittade en app på självutlösare till mobilen och använde mitt stafli som höjd, försökte sedan ställa mig som jag mindes bilden. Testade alla möjliga poser för att se vilken som kändes mest välbekant.

 

 Sen gjorde jag samma sak med olika bilder på min kompis som var med på den raderade bilden.

Veckoreflektion vecka 6

Det har varit en tredje vecka av workshops och den kreativa hjärnan har fått en överhettning av flödande, dansande och all annan underbar ounivesitetlig frihetschock! Det har blivit lättare att släppa taget om vad man FÅR göra för man hinner inte tänka men när man råkar stanna upp så blir det förvirrat. Det känns som ett test på professionalitet att försöka trots torkan för jag tror inte att man får sjukskriva sig för omotivation?!

Fluxus - Att flöda

Barndommens spänningsfält;

mellanrummen, avbrotten, tiden är borta nu

De Sokratiska samtalen var inte så främmande som de lät, gruppen är mästaren till individen. Att inte utesluta andra sanningar är min specialitet, jag kan aldrig bestämma mig. Vilket kan göra det svårt att kritisera andras åsikter. Nåt att jobba på.

Ivar

Ett möte mellan mig och Ivar Arosenius efter en rundtur på konstmuseet. Jag känner redan Ivar från ett tidigare möte men jag blir glad att vi ses igen. Så jag valde att stanna till framför hans bild en liten extra stund. Han var väldigt sjuk hela sitt liv och levde isolerat tills han dog 30 år ung. Det känns så sorgligt att han var så ensam och hans verk är så mörka. Därför byggde jag en ny värld till honom med det finaste solståndet och där en skugga kan skydda honom. Jag inspirerades lite av Kentlåten Din Skugga från gårdagens assignment när jag blev helt besatt av skugglåtar. Musik och bild är de bästa språken och de kompenserar tacksamt varandra.

assignment#1

När jag med solen i ryggen letat efter skuggor hittade jag Cornelis vreeswijk, Märk hur din skugga. Bellmans epistel 81 om en begravning.

  Där tid och döden en skönhet och ful 
Till ett stoft förenar 
Till dig aldrig avund sökt någon stig 
Lyckan, eljest uti flykten så vig aldrig kring grifterna ilar
Ovän där väpnad, vad synes väl dig 
Bryter fromt sina pilar. 

Skuggor går från att vara vackra siluetter till ett totalt mörker. det är skuggan som gör tecken tydliga, annars är allt platt. Den gamla historien om när Nasses skugga försvinner får vara med. Den sträcker på sig och behöver inte härmas längre.

Snöstorm utanför HDK - håll i huset