Manifest.

INGÄFARA MANIFESTET

”Rhizom (ex. Ingefära) – ett öppet, oriktat och kreativt lärande genom oförutsägbara och okontrollerade håll. Detta innebär att lärandet uppstår i möten och de sammankopplingar som sker i det inre. Det är motpoler till styrande och kontroll. I upplevelser förändras de förflutna minnena, när vi förstår dessa på nya sätt eller om vi återminns någonting vi glömt bort. Historia är snarare som en geografisk plats, likt de platser vi ännu inte besökt.  (Johansson. S.146)

 

Den här texten kommer ur funderingar kring bedömning av de kunskaper elever bör ha i ämnet bild utifrån vad betygskriterierna anser är kvalitéer. Hur ska jag kunna bedöma det inre värdet av ett skapande? Problematiken kommer ur oron kring hur detta kan komma att resultera i subjektivitet till mina egna egenskaper kring kvalitetsbegreppet och konst i förhållande till värdeorden i kursmålen. Jag tänkte börja med att visa ett exempel ur Skolverkets mall för bedömningsstöd. Detta är sexornas kursmål men fungerar med behållning för gymnasiet. Eleverna arbetar med religiösa bilder och ska göra fönster i ett religiöst rum. Det finns för mig ingen självklarhet i hur detta har bedömts.

 

 

Praktisk klokhet

En anledning till att kursmålen kan uppfattas svårtydda är att det konstnärliga arbetet är en form av förtrogenhetskunskap. Det vill säga kunskapen om vad och när någonting ska göras utifrån ett gott omdöme. Inom områden som arbetar med förtrogenhetskunskap kan även kraven på utförandet ofta är svåra att förstå. Ta exemplet säkerhet ur kursmålen för bild. Att tolka begrepp som säkerhet ger en uppfattning av vad som förväntas, men det går inte att beskriva exakt vad som görs och varför det ska vara så eftersom det är olika för olika människor. Där blir begrepp som säkerhet platt. (Josefson.S.24) är det något i dina ögon, din röst eller dina händer? (Josefson. S. 21) Konsten har en unik förmåga att förmedla kunskap på ett exklusivt sätt med en egenartad innebörd. Vetenskap, systematik och struktur är svårt inom kunskapsområden som dessa. Men vi lever i en värld där saker och ting ska struktureras som vi egentligen intuitivt kan förstå (s.103). Detta påverkar oss när vi måste förklara vad vi gör. Därför blir det problematiskt vid bedömning då både förväntningar och förmågan att förklara sitt arbete tillhör en inre kunskap.

Tolkning av kursmålen för bild i gymnasiet                         

Nedan syns ett synonymled där färgkoderna beskriver en del av värdeordens relationer för betygen A och E. Följt av ett utdrag ur kursmålen med nya formulerade värdeord på utvalda platser där för att skapa en ny läsning.

 

Säkerhet (A) - auktoritet, självsäkerhet, självförtroende, trygghet, övertygelse

Viss säkerhet (E) - Viss auktoritet, viss självsäkerhet, viss självförtroende, viss trygghet, viss övertygelse.

 

Välgrundade (A) - riktiga (felfria), hållbara, berättigade

Enkla (E) - konstlösa, okomplicerade, alldagliga, självklara, naturliga eller lätta. ”inte dubbel, enkelbiljett, för resa i en riktning. Enkelsäng, för en person. Inte svårt, ett enkelt problem.”

 

Utförligt (A) : noggrant, i detalj

Översiktliga (E) : överblickbara, klara, väldisponerat. ”Så långt fram i tiden som man kan ha en god uppfattning om”.

 

 

BILD100 Gymnasieskolan

 

Betyget E

Eleven gör självklara bildtolkningar, redogör överblickbart för bildens byggstenar och diskuterar överblickbart bildbetydelser i samband med det egna arbetet. I detta använder eleven med viss säkerhet relevanta begrepp. Dessutom gör eleven självklara bedömningar av egna och andras bilder samt självklara reflektioner över bildens funktion.

Eleven planerar och producerar i samråd med handledare bildprojekt på uppdrag från andra. Dessutom formulerar eleven överblickbart uppdragets budskap. I sitt bildskapande använder eleven med viss trygghet olika metoder. Vidare bearbetar och löser eleven självklara bildkonstruktionsproblem, experimenterar med viss trygghet samt använder inspirationskällor i lämpliga situationer. Eleven gör en självklar dokumentation av sin egen arbetsprocess.

Eleven hanterar med visst handlag material och tekniker samt med viss trygghet formspråk för att åstadkomma önskade visuella effekter.

Eleven redogör överblickbart för sina intentioner med bilden samt diskuterar överblickbart i vilken utsträckning den lyckas kommunicera det tänkta budskapet. I diskussionen redogör eleven överblickbart för sambanden mellan uttryck och material, färg och komposition. Dessutom redogör eleven överblickbart för sin arbetsprocess.

Eleven visar och marknadsför sitt arbete för andra. Dessutom gör eleven självklara reflektioner över egna och andras publika presentationer.

Eleven beskriver överblickbart några delar av den visuella kulturens uttryck. Dessutom identifierar och beskriver eleven överblickbart karaktärsskillnader mellan givna bilder ur olika genrer. Eleven värderar med självklara omdömen hur sammanhanget påverkar bilden och hur bilder ges olika betydelser i olika sammanhang.

Eleven redogör överblickbart för etiska förhållningssätt samt för lagar och andra bestämmelser om upphovsrätt och arbetsmiljö. När eleven samråder med handledare bedömer hon eller han med viss säkerhet den egna förmågan och situationens krav.

Betyget A

Eleven gör berättigade, nyanserade och komplexa bildtolkningar ur flera perspektiv, redogör noggrant och nyanserat för bildens byggstenar och diskuterar nogrannt och nyanserat bildbetydelser ur flera aspekter i samband med det egna arbetet. Eleven relaterar felfritt sina tolkningar till bildspråkliga teorier. I detta använder eleven med självsäkerhet relevanta begrepp. Dessutom gör eleven riktiga och nyanserade bedömningar av egna och andras bilder samt riktiga och nyanserade reflektioner över bildens funktion.

Eleven planerar och producerar efter samråd med handledare egna bildprojekt liksom på uppdrag från andra. Dessutom formulerar eleven i detalj uppdragets budskap. I sitt bildskapande använder eleven med trygghet olika metoder.

Vidare bearbetar och löser eleven bildkonstruktionsproblem, experimenterar med garanti och finner ibland oväntade lösningar på problem samt använder självständigt och idérikt inspirationskällor i lämpliga situationer. Eleven gör en noggrann och utförlig dokumentation av och tar ansvar för sin egen arbetsprocess. Eleven hanterar flexibelt och med mycket gott handlag material och tekniker samt med trygghet formspråk för att åstadkomma önskade visuella effekter.

Eleven redogör i detalj och nyanserat för sina intentioner med bilden samt diskuterar i detalj och nyanserat i vilken utsträckning den lyckas kommunicera det tänkta budskapet. I diskussionen redogör eleven utförligt och nyanserat för även mer komplexa samband mellan uttryck och material, färg och komposition. Dessutom redogör eleven utförligt och nyanserat för sin arbetsprocess.

Eleven visar och marknadsför sitt arbete för andra. Dessutom gör eleven berättigade och nyanserade reflektioner över egna och andras publika presentationer.

Eleven beskriver i detalj och nyanserat flera delar av den visuella kulturens uttryck samt relaterar riktigt sina beskrivningar till bildspråkliga teorier. Dessutom identifierar och beskriver eleven i detalj och nyanserat karaktärsskillnader mellan bilder ur olika genrer. Eleven värderar med nyanserade omdömen hur sammanhanget påverkar bilden och hur bilder ges olika betydelser i olika sammanhang.

Eleven redogör utförligt för etiska förhållningssätt samt för lagar och andra bestämmelser om upphovsrätt och arbetsmiljö. När eleven samråder med handledare bedömer hon eller han med självsäkerhet den egna förmågan och situationens krav.

 

 

 

 

I nedbrytandet av värdeordens betydelse har jag upptäckt att ämnets syfte i förhållande till ämnets kursmål är inkonsekventa på vissa punkter. Säkerhet och noggrannhet går före undersökandet, vilket ger ämnets roll som kreativt en paradoxal funktion som leder till en förvirring av vad som förväntas. Bildämnets kursmål leder därför inte till lust och kreativitet, per automatik av just den osäkerhet som skapas på grund av detta. Kursmålen i bild ger framför allt en fiktiv orimlighet angående värdeordet säkerhet i förhållande till bildämnets syfte. Intentionerna är enligt Skolverket bland annat att ge eleven en öppen attityd och förmåga till nytänkande, idérikedom och personligt uttryck. Samt ge eleverna förståelse för vad ett konstnärligt förhållningssätt innebär. Är det verkligen rimligt att använda begreppet säkerhet i utvecklingen mot ett nytänkande, idérikedom och personligt uttryck? För säkerhet är väl snarare förknippat med en attityd som saknar nyanser, vilket inte alls innebär ett konstnärligt förhållningssätt. Säkerhet är även förknippat med kontroll (att behärska något) där motsatsen, och det jag ser som ett konstnärligt förhållningssätt handlar om förvirring, kaos och komplex-itet. Den posthumanistiska pedagogiken däremot ger oss anledning att ställa nya frågor, egna frågor, istället för att finputsa svaren. Förutsättningslöst blottlägga bristerna i det vi hittills tog för givet. Vägra lösa upp sig och därmed få frågandet att fortsätta. (Larsson.S. 166)

Kursmålen för betyget A använder även värdeorden välgrundade och nyanserade flitigt när det kommer till exempelvis elevers utövande och reflektioner i bild, medan enkla lösningar och överskådliga tolkningar hör till de lägre betygen. Säkerhet/viss säkerhet angår den egna förmågan som exempelvis val av metoder. Överskådlighet skulle en kunna påstå vara en form av säkerhet, något som går att få grepp om och därmed känna sig säker på. Det vill säga något eventuellt icke-komplext och därmed en lägre nivå av kunskap. (Om du inte definierar dina kunskaper som enkla och komplexa för att du har tillräckligt med kunskap för att anse dig förstå det komplexa och överblicka det trots allt. ) Därmed kan överskådlighet och säkerhet kopplas samman. Det blir därför problematiskt att påstå att säkerhet och nyanser går ihop. Att vara nyanserad är att inte vara säker på sin sak utan istället förstå att något är mer komplext. Därför blir förståelsen av kursmålens olika nivåer ibland paradoxala och skapar motpoler av varandra vid bedömning. Det är för att skolan lever kvar i den konvergenta synen på kunskap där det finns ett riktigt svar eller en lösning. Kontra det divergenta tänkandet där eleven arbetar med att hitta flera lösningar på ett problem. Där oförmåga i att sortera och kategor-isera bejakas. Precis som Lotta Johansson säger så håller jag med om att kunskap bör handla om att utmana förnuftet. Att utmana sinnet med tankar om att det går att göra annorlunda i alla situationer. (Johansson. s.141)

Den statiska säkerheten

Värdeordet Säkerhet är en definition av ett tillfälligt tillstånd, ett varande (statiskt och bestämt) som är beroende av hur väl du förstår ett fenomen. Det är din egen upplevelse av vad som är enkelt och vad du kan överblicka som avgör hur säker du känner dig. Säkerhet är självförtroende och självsäkerhet. Det här tillfälliga tillståndet är inget vi kan luta oss tillbaka på i en lärandeprocess. I lärandet behövs någonting att reagera på. (Biesta s.55) Biesta prata om hur motivation, motstånd och attityd är avgörande för hur väl du kan ta dig ann en uppgift. Hur det känslomässiga tillståndet blir i balans. Om det finns för lite motstånd finns inte utmaningen som bidrar till utveckling.

Jag har gjort upp egna kopplingar mellan Biestas tre känslomässiga komponenter i förhållande till vad jag vill att eleverna ska ha med sig ifrån bildkursen; mod att utmana sig själv (motstånd), ödmjukhet till det främmande (attityd), lust och kreativitet (motivation). Detta är en form av strävan mot säkerhet. Ett blivande. Detta är inte statiskt. För med en pedagogik som istället förespråkar blivandet kan eleven befinna sig i osäkerhet och därmed i ständig rörelse. (Nilsson Sjöberg. s.132). Rörelser sker utanför kroppen. Vi kan inte styra det som sker utanför oss själva. Inget är givet eller förbestämt. Vi blir ett resultat i rörelsen. (Deleuze. S.140)

 

En nomadisk pedagogik som metod

Det går inte att skilja varandet (det stabila; säkerheten, garantin, tryggheten) från kunskap. Kunskap förändrar varandet (Kay s.139). Men varandet kräver ett ruckande av kunnandet för att lärande ska ske. Därmed förändras blivande i rörelsen och blir till i riktning mot någonting annat. Lärandet förutsätter den rörelsen (Johansson. S.139). Blivandet är en antistabilitet och antikontinuitet. Nomaden kräver och möjliggör förändring. Den hämtar styrka i utanförskapet, i det annorlunda (i förhållande till statsapparaten). (Johansson. S.140)

Kanske skulle en tydlighet ske för både lärare och elever om kursmålen endast använde värdeordet en viss säkerhet (tillhörande de lägre betygen) och inte kräva säkerhet, ett ord som är lika overkligt som objektivitet. Det hade varit skäligt att påstå att en elev för betyget A bör ha en viss säkerhet då detta är att vara ödmjuk till språket, konsten, världen och till sig själv; en öppen attityd och förmåga till nytänkande, idérikedom och personligt uttryck, samt förståelse för ett konstnärligt förhållningssätt. Att eleven ändå bör hantera materialet och tekniker flexibelt ger utrymme för självständigt arbete genom en viss säkerhet/osäkerhet som ger möjlighet till utveckling och ett utforskande för att finna oväntade lösningar och förståelser. Där får eleven möjlighet agera nomad. Ett naturligt tillstånd för individer som befinner sig i ungdomen (Semtsky S.141). Vara i en ständig process och tillblivelse i mötet mellan sig själv, läraren och materialet. Där process och utforskande betyder mer än resultat och måluppfyllelse. Det är ett lärande som sker i samhandling med den materiella världen som öppnar för nya klarheter, nya kroppsliga och sensoriska möjligheter och nya sätt att se, förändra och orientera sig i relation till text/bild, tid och rum. En pedagogik där det oförutsägbara uppmärksammas. Där förändring, möjligheter och kraften är central. (Hermansson/Saar. s.98).

 Gestaltning och redovisning

Den gestaltande delen av mitt arbete kommer förhoppningsvis att vara underlag för diskussion. Jag har inte bestämt mig ännu för hur jag ska gå tillväga och känner mig lite förvirrad över det just nu. Där vill jag gärna ta in den verbala kommunikationen och konst som ett samtal. Jag kommer även antagligen beröra de andra kurserna vi får undervisa i. Jag har valt att skriva om just Bild100 för att välja en till detta. Värdeorden återkommer i stort sätt på samma sätt i de andra kurserna samt i hur väl vi kan tala om bilder. Men Mikaela, för att göra dig så insatt som möjligt kommer det att handla om att förstå problematiken av bedömning utifrån hur jag ser på det. Vi ska alternativt läsa både elevdokumentationer (av mig) som kommer att driva med "statsapparaten" som jag skrivit om är det som den posthumanistiska pedagogiken förespråkar om eleven ska vara nomad. som du märker är detta ett virrevarv men fråga om du inte fattar vad jag menar :)

De bilder jag har gjort ligger redan på bloggen.

 

 

Till Mikaela

Jag kommer att lägga upp mitt slutgiltiga arbete i ett nytt inlägg om ett tag. Men här kommer det första stycket som är min gamla projektplan. Den berätta mycket om bakgrunden till varför jag vill arbeta med det jag valt att undersöka. Den är inte så fullständig då jag sett det som svårt att veta hur jag ska gå till väga. Detta har sedan fått växa fram. Därför kommer en reviderad sammanfattning av en projektplan under.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

PROJEKTPLAN

Redan förvärvad kunskap och individuellt

I undersökandet av den redan förvärvade kunskapen började jag med att dela upp kunskap i ”didaktiska lärarrollskunskaper”, konstnärliga kunskaper och vetenskapliga. Jag har noterat att merparten av det vi gjort är på en skapande konstnärlig nivå där rollen som elev och lärare hela tiden fått parera. Det har gett inspiration till uppgifter inför kommande lärarroll och en möjlighet att vara en lärare som har formats till en egen individ och inte bara en lärareform. Dessa tre olikheter i kunskaper, som jag valde att dela dem i har också under utbildningen blivit mer ihopvävt i mitt huvud och just nu när jag ska formulera mig börjar jag undra om de går att ens separera. Men det känner jag mig glad över och känner en sorts symbios.

Men det som sticker ut allra mest och hugger som ett litet sidospår i min känsla av den gnutta trygghet jag känner om att bli lärare och vad jag kan i mitt ämne är jag osäker på bedömningsdelen. Framför allt värdeorden kring dem. Jag är även orolig över hur jag ska vara säker på att mina uppgifter ger eleverna möjlighet att nå höga betyg. Jag önskar egentligen att eleverna inte ska se undervisning och deras skapande på det viset men är medveten om att dom gör det. I vår första bedömningskurs som var 3 HP på pedagogen kändes det som om bedömning var anpassad efter matematiken och liknande ämnen där rätt och fel förekommer på ett mer konkret sätt. Sedan fick vi göra en fördjupning på pedagogen där olika politiska och andra regelartade frågor undersöktes. Den tredje bedömningskursen var på HDK och var terminsplanering. Det var en jättebra övning där jag lärde mig att formulera uppgifter med förutsättningar genom att titta på kursmålen. Men fortfarande känns det som något som endast uppstår i en bildlärares huvud som en känsla och det känns läskigt och oplaneringsbart. Såklart är det inte så men det känns obeprövat i verkligheten och svårt att skapa i en fiktiv skolmiljö.  

MIN KURSPLAN

Jag vill undersöka hur värdeorden ska tolkas i praktiken. Eftersom eleverna redan beskriver sina arbeten framför allt som fult eller fint är jag medveten om att värdeorden bidrar till en känsla av att det ska bli ett resultat med en viss kvalitet som egentligen är helt diffus. Man vet inte vad som förväntas men försöker göra något som kallas bra utifrån konstnärlig frihet som egentligen kanske känns lite främmande.

Jag vill formulera en uppgift till varje kurs vi får undervisa i, dels för att se vad som skiljer dem åt men främst för att undersöka hur jag hade bedömt dessa utifrån betygsskalan. Jag ska göra dem själv och kanske även låta andra bidra med en varsinn eller på något vis få ett underlag. Jag vet inte om det har en betydelse eftersom det ska gälla lika för alla så kanske räcker det med en och kanske räcker det med mitt eget. Det kanske även gör det lättare att vara ärligt kritisk.

Min nuvarande frågeställning:

Vad är kvalitet???? A-B-C-D-E ”viss säkerhet och nyanserat. Nyanserad osäkerhet…”

Litteratur som känns relevant till mitt ämne:

Verklighet verklighet teori och praktik i lärarutbildning. Agneta Bronäs, Staffan Selander

 

Lärande bedömning. Jönsson

 

Blickens ordning. Bildspråk och estetiska lärproccesser som kulturform och kunskapsform. Lind

 

Tema bildanalys. Marner

 

Praxis, begrepp, problem och möjligheter. Skolverket

 

En samtalsguide om kunskap, arbettsätt och bedömning. skolverket

 

Mess, the manual of acidents and mistakes

 

Forskningsfält bilddidaktik. Lindgren

 

Övervakning och straff : fängelsets födelse.  Michel Foucault

 

Complicating the concept of culture (?)

 

Lusten att förstå. Gärdenfors

 

Från kvalitet till meningsskapande. Postmoderna perspektiv

 

Undersöka outsider artists igen för att se på andra sätt att göra än vad ”andra” gör som ändå blir betraktat som något fantastiskt, vilket vore fint att få motivera omotiverade elever med.

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

NY PROJEKTPLAN

 

Min tanke var att göra en uppgift till varje kurs vi får undervisa i och bedöma den. Jag började så. Den första perioden i mitt arbete har jag testat på att vara två karaktäristiska elever som jag själv mött och som jag ser har goda kvalitéer men på helt olika sätt. Jag har genom undersökandet som fortfarande ska vara på riktigt för mig, och därmed inget iscensatt testat på att närma mig hur det känns att vara dessa elever. Sedan har jag försökt bedöma mig själv för att framför allt bekanta mig med värdeorden. Det blev aldrig aktuellt för mig att ta in andras arbeten. Jag kom fram till att det inte går att göra en likvärdig bedömning av så lite material att själva bedömningen i sig ändå blev irrelevant.

Nästa steg har varit att som student driva med värdeorden som jag under självbedömningen fann helt absurda att tolka. Framför allt kom tankar kring hur någonting är i förhållande till vad. Jag började leta synonymer. Det ordet jag tyckte var mest tveksamt var säkerhet.

I den här fasen började jag skriva. Jag hamnade i den posthumanistiska pedagogiken, den som bejakar blivandet, det vill säga det icke-statiska. Under tiden har jag arbetat med det lustfyllda i att skapa. Jag tycker att det är viktigt att arbeta i ett skapande samtidigt som jag skriver för att känna mer närhet till det jag skriver om. Känna av den inre drivkraften av kreativitet för att se vart den kommer ifrån och vart den tar vägen när den försvinner. Just det har jag inte skrivit om, men tror att den snarare bidrar till förståelse för vad jag skriver. Jag släppte även tanken på att just bedömning av varje kurs skulle stå i fokus utan riktade istället in mig på värdeorden. Materialet får agera som visuella möten med kursmålen. Jag ska tills på måndag skriva om varje bild som sedan ska användas som diskussion.  

Det är på det här viset jag låtit det okända styra processen.

 

 

 

 

en uppdatering efter ett allt för långt uppehåll!

Jag tog med mig en iakttagelse från bildlektionen på grundskolan. Eleverna skulle göra parafraser. Vissa hade otroliga berättelser och tankar utifrån sitt arbete medan andra var mer intresserade av det estetiska och det "korrekta". Jag började därför härma dessa enligt mig klassiska elever som jag kände hade så olika kvalitéer för att undersöka hur detta sedan skulle fungera under en bedömning. Jag valde att göra det själv för att få känna med processen utifrån elevens perspektiv och för att kunna ha ett underlag som var processbaserat för projektet. Det kändes heller inte ok att använda andra i en undersökning som är så spartansk. Jag valde först en bild som jag inte tyckte var särskilt inspirerande men ändå tycker är intressant som fenomen. Det blev eleven som ville bli klar snabbt, hade många idéer men enkla lösningar. Sen valde jag en bild som jag så gärna ville måla men som jag egentligen inte hade så mycket att säga om. Det blev mer ett tekniskt gediget arbete. Det var intressant i förhållande till kunskapskraven hur stor vikt det kommunikativa har.  Att göra detta utifrån ett litet material kändes såklart tafatt, vilket det är. På handledningen pratade vi även om hur viktigt det är med relationen till eleven för att kunna göra en bedömning och den kan inte skapas på låtsas (trots att jag känner mig själv väldigt väl). Det behövs kontext och progression. Trots det har jag försökt att bara lära känna kunskapskraven lite mer genom detta.

 

"Jag har gjort en parafras på Piet Mondrian (De stijl. Boken ”det här är konst”. S 407). Den är från 1921 och har inspirerats från arkitektur och abstrakt konst samt neoplasticsism. Den handlar om harmoni, jämnvikt men utan att vara symmetrisk. Han använder primärfärgerna, vit, grå och svart.

Jag har behållit de svarta ramarna som jag kalkerade av från en bok men blandat primärfärgerna. Jag har därmed undersökt var harmoni är. Jag började fundera på varför de behövde vara uppdelade för att vara en harmoni. Det fick mig också att fundera på varför saker är så svarta eller vita, vilket dom inte är, därför så finns inte den sortens harmoni som Mondrian arbetar med. Ramarna fick vara kvar för att det behövs gränser och ramar för att man inte ska bli galen utan harmoni. Då blir det kaos." (Arbetet tog 25 minuter.)

 

 

 

"Jag har gjort en parafras på Magritte. Jag har bytt ut personen som är bakom äpplet till en kvinna men behållit bakgrunden. Jag testade att måla utan att skissa först för att jag egentligen ville göra den i vattenfärg för att få den känslan på färgen som originalmålningen har. Men på vägen så blev många saker fel så då la jag till vit akrylfärg. Det var väldigt roligt som effekt, därför fortsatte jag att blanda med den vita. Det var svårt att få till ordentligt med lager som hade behövts eftersom underlaget bara är ett papper. Om jag hade gjort om den hade jag tagit en duk. Det var svårt att veta vad som var bakom äpplet därför använde jag en app som heter rockie cam där det går att lägga lager på lager." (Arbetet tog ca 3 timmar.)

 

 -------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



Sedan blev det verkstadsvecka med inriktning textil. Här skulle jag undersöka hur det känns att inte vara den som är bekväm och säker. Jag ägnade mig därmed åt att vara eleven med motstånd, och utan att behöva spela på detta eftersom jag alltid känt ett hat mot allt som har med nålar att göra. Jag ville se vad för kunskaper som finns att hämta i osäkerhet och i den så kallade "inte talangfulla" arbetsmoralen. Det är just det där med osäkerhet/säkerhet kontra enkelt som förvirrar mig. Vi pratar ju hela tiden om att inte veta vad vi kommer att hamna i processer och jag har uppfattningen om att konsten uppstår i det främmande och undersökandet i sig.

På nästa handledningsmöte med ny handledare fick jag kommentar om att det kanske inte egentligen finns något en inte kan sådär rakt av, på samma sätt som en inte kan allt. Det kan bli konstigt att söka upp det främmande eftersom vi kanske bara letar efter det som vi inte vet eller tror vi inte vet istället för att möta det på rätt nivå. Att vara där en är. Jag tror att det var exakt det som hände omedvetet under den här veckan i textilverkstaden. Mina broderingar hamnade nog framför allt i tecknandets tekniker och motiven i vanemässiga uttryck dom med. Sedan försökte jag även bedöma mig själv enligt estetisk kommunikation där jag undersökt hur det en vill säga kan se olika ut. Jag vill med det ifrågasätta hur det går att säga vilket som uttrycker sig tydligast och enligt vem, vilket jag också ser som lite underligt för någon att avgöra. Sedan har jag även gjort en illustration över hur ingefäran kan te sig fast utanför det textila materialet med decopagelim.

 

Med det tredje handledningstillfället fick jag ännu en ny vinkel på undersökandet som ledde mig in på att arbeta med humor och ironi kring värdeordens betydelse. Jag ska därför göra ett antal "verk" som ska driva med kunskapskraven. Vi pratade om det enkla, som att bre en macka. Då började jag fundera på hur jag som 4-åring fick öva på detta i en gest för att se om min hjärna uppfattade rörelserna. Igen blir relation och bedömning viktiga komponenter.. I workshopen som var kopplad till GIBCA-utställningen på röda sten "wheredoIendandyoubeguin - Sekuläritet" kopplades plötsligt svarta hål in i tankarna. Därför heter denna enkla macksmörning "Kunskap som svarta hål i frukostmackan". Den är enkel, det blir ett E... men med en sånn asflummig titel kanske betyget höjs men bara om du har en välformulerad tunga.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------




Just nu håller jag på att göra en rekonstruktion på en rekonstruktion för att återgå tillbaka till ursprungsbilden men med en liten förskjutning i tid och vinkel. Inspirationen är tagen från en föreställning från Trädgårdsföreningen som heter Konstkolloni. Jag arbetar med lusten då jag bara inte kunde låta bli att göra den eller vill gå hem från ateljén.

 

 

 

 

 

LGBD55

Jag vill undersöka hur värdeorden ska tolkas i praktiken. Eftersom eleverna redan beskriver sina arbeten framför allt som fult eller fint är jag medveten om att värdeorden bidrar till en känsla av att det ska bli ett resultat med en viss kvalitet som egentligen är helt diffus. Man vet inte vad som förväntas men försöker göra något som kallas bra utifrån konstnärlig frihet som egentligen kanske känns lite främmande.

Värdeord i urval:

E

Enkla

Viss säkerhet

Översiktligt

 

C

Noggrann

Säkerhet

Välgrundat (riktigt, hållbart, berättigat)

Komplexa

Utförligt (ordentligt, uttömmande)

Gott handtag

Egna bildprojekt

Tar ansvar

Idérikt

Finner oväntade lösningar

 

A

När eleven samråder med handledaren bedömer hen med säkerhet den egna förmågan och situationens krav.

 

  

För att problematisera dem har jag valt att se till hur en elev (som i detta fall är jag själv) kan utmana värdeorden. Genom att utmana värdeorden vill jag hitta luckor i hur vissa kunskaper kan vara svårdefinierade och därigenom problematisera kvalitet och kunskap i ämnet bild. Jag har i veckan brottats med tankar om slarv och funderat på hur en kan avgöra detta. Hur mycket en historia bakom en bild kan väga upp bildens kvalitet är en annan tanke som förvirrar mig.

För att kunna placera in mig själv i rollen som eleven tror jag att det är viktigt om jag känner mig osäker i vad jag gör för att hamna i en mer likvärdig position inför utmaningen i att lösa ett problem. Därför kommer jag medvetet att göra det svårare för mig själv för att se hur det känns att inte vara helt trygg. Det blir till viss del ett iscensättande men där arbetsprocessen och resultatet ändå blir till viss del sanningstroget till hur väl jag lyckats åstakomma något i skpandet. Det blir även en viktig känsla att ta med sig för ett framtida möte med omotiverade elever eller de som ofta beskriver sina resultat som misslyckade. Ett tillstånd där jag kanske bygger på mitt självförtroende genom att finna egna vägar till en lösning och bli nöjd.

ord från handledningen jag tagit med mig in i arbetet:

-        Öppenhet kontra grammatik. Döda poeters sällskap. 

-        Trygghet kontra osäkerhet i process och skapande.

Jag ska do it myself, folk art:  som muminmugg, läsa hobbyböcker, gorilla art, sy, brodera Rasken, kaffe som färg på tidningspapper blandat med tvål och vatten. (terapi som en fånge i isoleringscellen hade som rekreation i fängelse)

 

hittills har jag kommit igång med två olika spår. Sytt en byxdräkt och gjort glasunderlägg av gamla målningar utifrån en tutorial.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det intressanta är att jag ändå känner att jag var lite bättre på att pyssla än jag trodde. Men det var intressant att jag hamnade i "jag kan inte". Det känns bekant och relevant i undersökandet... Jag ska utifrån dessa produkter bedöma mig själv utifrån kursmålen för bild under dagen.