INGÄFARA
MANIFESTET
”Rhizom (ex. Ingefära) – ett
öppet, oriktat och kreativt lärande genom oförutsägbara och okontrollerade
håll. Detta innebär att lärandet uppstår i möten och de sammankopplingar som
sker i det inre. Det är motpoler till styrande och kontroll. I upplevelser
förändras de förflutna minnena, när vi förstår dessa på nya sätt eller om vi
återminns någonting vi glömt bort. Historia är snarare som en geografisk plats,
likt de platser vi ännu inte besökt. (Johansson.
S.146)
Den här texten
kommer ur funderingar kring bedömning av de kunskaper elever bör ha i ämnet
bild utifrån vad betygskriterierna anser är kvalitéer. Hur ska jag kunna bedöma
det inre värdet av ett skapande? Problematiken kommer ur oron kring hur detta
kan komma att resultera i subjektivitet till mina egna egenskaper kring
kvalitetsbegreppet och konst i förhållande till värdeorden i kursmålen. Jag
tänkte börja med att visa ett exempel ur Skolverkets mall för bedömningsstöd. Detta
är sexornas kursmål men fungerar med behållning för gymnasiet. Eleverna arbetar
med religiösa bilder och ska göra fönster i ett religiöst rum. Det
finns för mig ingen självklarhet i hur detta har bedömts.
Praktisk
klokhet
En
anledning till att kursmålen kan uppfattas svårtydda är att det konstnärliga
arbetet är en form av förtrogenhetskunskap. Det vill säga kunskapen om vad och
när någonting ska göras utifrån ett gott omdöme. Inom områden som arbetar med
förtrogenhetskunskap kan även kraven på utförandet ofta är svåra att förstå. Ta
exemplet säkerhet ur kursmålen för
bild. Att tolka begrepp som säkerhet ger en uppfattning av vad som förväntas,
men det går inte att beskriva exakt vad som görs och varför det ska vara så
eftersom det är olika för olika människor. Där blir begrepp som säkerhet platt.
(Josefson.S.24) är det något i dina ögon, din röst eller dina händer? (Josefson.
S. 21) Konsten har en unik förmåga att förmedla kunskap på ett exklusivt sätt
med en egenartad innebörd. Vetenskap, systematik och struktur är svårt inom kunskapsområden
som dessa. Men vi lever i en värld där saker och ting ska struktureras som vi egentligen
intuitivt kan förstå (s.103). Detta påverkar oss när vi måste förklara vad vi
gör. Därför blir det problematiskt vid bedömning då både förväntningar och
förmågan att förklara sitt arbete tillhör en inre kunskap.
Tolkning av kursmålen för bild i gymnasiet
Nedan syns ett synonymled där färgkoderna beskriver en del av värdeordens relationer för betygen A och E. Följt av ett utdrag ur kursmålen med nya formulerade värdeord på utvalda platser där för att skapa en ny läsning.
Säkerhet (A) - auktoritet, självsäkerhet, självförtroende, trygghet, övertygelse
Viss säkerhet (E) - Viss auktoritet, viss självsäkerhet, viss självförtroende, viss trygghet, viss övertygelse.
Välgrundade (A) - riktiga (felfria), hållbara, berättigade
Enkla (E) - konstlösa, okomplicerade, alldagliga, självklara, naturliga eller lätta. ”inte dubbel, enkelbiljett, för resa i en riktning. Enkelsäng, för en person. Inte svårt, ett enkelt problem.”
Utförligt (A) : noggrant, i detalj
Översiktliga (E) : överblickbara, klara, väldisponerat. ”Så långt fram i tiden som man kan ha en god uppfattning om”.
BILD100 Gymnasieskolan
Betyget E
Eleven gör självklara bildtolkningar,
redogör överblickbart för bildens byggstenar och diskuterar överblickbart
bildbetydelser i samband med det egna arbetet. I detta använder eleven med
viss säkerhet relevanta begrepp. Dessutom gör eleven självklara bedömningar av egna
och andras bilder samt självklara reflektioner över
bildens funktion.
Eleven planerar och producerar i samråd med handledare bildprojekt
på uppdrag från andra. Dessutom formulerar eleven överblickbart
uppdragets budskap. I sitt bildskapande använder eleven med viss trygghet olika
metoder. Vidare bearbetar och löser eleven självklara bildkonstruktionsproblem,
experimenterar med viss trygghet samt använder inspirationskällor i
lämpliga situationer. Eleven gör en självklar dokumentation av sin
egen arbetsprocess.
Eleven hanterar med visst handlag material och tekniker samt med
viss trygghet formspråk för att åstadkomma önskade visuella effekter.
Eleven redogör överblickbart för sina intentioner med bilden samt
diskuterar överblickbart i vilken utsträckning den lyckas kommunicera
det tänkta budskapet. I diskussionen redogör eleven överblickbart för
sambanden mellan uttryck och material, färg och komposition. Dessutom redogör
eleven överblickbart för sin arbetsprocess.
Eleven visar och marknadsför sitt arbete för andra. Dessutom gör eleven självklara reflektioner över egna
och andras publika presentationer.
Eleven beskriver överblickbart några delar av den visuella
kulturens uttryck. Dessutom identifierar och beskriver eleven överblickbart
karaktärsskillnader mellan givna bilder ur olika genrer. Eleven värderar
med självklara omdömen hur sammanhanget påverkar bilden
och hur bilder ges olika betydelser i olika sammanhang.
Eleven redogör överblickbart för etiska förhållningssätt samt för
lagar och andra bestämmelser om upphovsrätt och arbetsmiljö. När eleven
samråder med handledare bedömer hon eller han med viss säkerhet den egna
förmågan och situationens krav.
Betyget A
Eleven gör berättigade, nyanserade och
komplexa bildtolkningar ur flera perspektiv,
redogör noggrant och nyanserat för bildens byggstenar och diskuterar nogrannt och nyanserat bildbetydelser ur flera aspekter i samband med det egna arbetet. Eleven
relaterar felfritt
sina tolkningar till bildspråkliga teorier. I detta använder eleven med självsäkerhet relevanta begrepp. Dessutom gör eleven riktiga och nyanserade bedömningar av egna och andras bilder samt riktiga och nyanserade reflektioner över bildens funktion.
Eleven planerar och producerar efter
samråd med handledare egna bildprojekt liksom på uppdrag från
andra. Dessutom formulerar eleven i detalj uppdragets budskap. I sitt bildskapande använder eleven med
trygghet olika metoder.
Vidare bearbetar och löser eleven
bildkonstruktionsproblem, experimenterar med garanti och finner ibland oväntade lösningar på problem samt använder självständigt och idérikt inspirationskällor i
lämpliga situationer. Eleven gör en noggrann och utförlig dokumentation
av och tar ansvar för sin egen arbetsprocess. Eleven hanterar flexibelt och med mycket gott handlag
material och tekniker samt med trygghet formspråk för att
åstadkomma önskade visuella effekter.
Eleven redogör i detalj och nyanserat för sina intentioner
med bilden samt diskuterar i detalj och nyanserat i vilken utsträckning
den lyckas kommunicera det tänkta budskapet. I diskussionen redogör eleven utförligt
och nyanserat för även mer komplexa samband mellan uttryck och
material, färg och komposition. Dessutom redogör eleven utförligt och
nyanserat för sin arbetsprocess.
Eleven visar och marknadsför sitt arbete för andra. Dessutom gör eleven berättigade och nyanserade reflektioner över egna
och andras publika presentationer.
Eleven beskriver i detalj och nyanserat flera delar av
den visuella kulturens uttryck samt relaterar riktigt
sina beskrivningar till bildspråkliga teorier. Dessutom
identifierar och beskriver eleven i detalj och nyanserat karaktärsskillnader
mellan bilder ur olika genrer. Eleven värderar med nyanserade omdömen
hur sammanhanget påverkar bilden och hur bilder ges olika betydelser i olika
sammanhang.
Eleven redogör utförligt för etiska förhållningssätt samt för lagar
och andra bestämmelser om upphovsrätt och arbetsmiljö. När eleven samråder med
handledare bedömer hon eller han med självsäkerhet den egna förmågan och
situationens krav.
I nedbrytandet av
värdeordens betydelse har jag upptäckt att ämnets syfte i förhållande till
ämnets kursmål är inkonsekventa på vissa punkter. Säkerhet och noggrannhet går före
undersökandet, vilket ger ämnets roll som kreativt en paradoxal funktion som
leder till en förvirring av vad som förväntas. Bildämnets kursmål leder därför inte
till lust och kreativitet, per automatik av just den osäkerhet som skapas på
grund av detta. Kursmålen i bild ger framför allt en fiktiv orimlighet angående
värdeordet säkerhet i förhållande
till bildämnets syfte. Intentionerna är enligt Skolverket bland annat att ge
eleven en öppen attityd och förmåga till nytänkande, idérikedom och personligt
uttryck. Samt ge eleverna förståelse för vad ett konstnärligt förhållningssätt
innebär. Är det verkligen rimligt att använda begreppet säkerhet i utvecklingen
mot ett nytänkande, idérikedom och personligt uttryck? För säkerhet är väl
snarare förknippat med en attityd som saknar nyanser, vilket inte alls innebär
ett konstnärligt förhållningssätt. Säkerhet är även förknippat med kontroll
(att behärska något) där motsatsen, och det jag ser som ett konstnärligt
förhållningssätt handlar om förvirring, kaos och komplex-itet. Den
posthumanistiska pedagogiken däremot ger oss anledning att ställa nya frågor,
egna frågor, istället för att finputsa svaren. Förutsättningslöst blottlägga
bristerna i det vi hittills tog för givet. Vägra lösa upp sig och därmed få
frågandet att fortsätta. (Larsson.S. 166)
Kursmålen för
betyget A använder även värdeorden välgrundade
och nyanserade flitigt när det kommer
till exempelvis elevers utövande och reflektioner i bild, medan enkla lösningar och överskådliga tolkningar hör till de lägre betygen. Säkerhet/viss säkerhet angår den egna
förmågan som exempelvis val av metoder. Överskådlighet
skulle en kunna påstå vara en form av säkerhet, något som går att få grepp
om och därmed känna sig säker på. Det vill säga något eventuellt icke-komplext
och därmed en lägre nivå av kunskap. (Om du inte definierar dina kunskaper som
enkla och komplexa för att du har tillräckligt med kunskap för att anse dig
förstå det komplexa och överblicka det trots allt. ) Därmed kan överskådlighet
och säkerhet kopplas samman. Det blir därför problematiskt att påstå att
säkerhet och nyanser går ihop. Att vara nyanserad
är att inte vara säker på sin sak utan istället förstå att något är mer
komplext. Därför blir förståelsen av kursmålens olika nivåer ibland paradoxala
och skapar motpoler av varandra vid bedömning. Det är för att skolan lever kvar
i den konvergenta synen på kunskap där det finns ett riktigt svar eller en
lösning. Kontra det divergenta tänkandet där eleven arbetar med att hitta flera
lösningar på ett problem. Där
oförmåga i att sortera och kategor-isera bejakas. Precis som Lotta Johansson
säger så håller jag med om att kunskap bör handla om att utmana förnuftet. Att
utmana sinnet med tankar om att det går att göra annorlunda i alla situationer.
(Johansson. s.141)
Den statiska säkerheten
Värdeordet Säkerhet är en definition av ett
tillfälligt tillstånd, ett varande (statiskt och bestämt) som är beroende av
hur väl du förstår ett fenomen. Det är din egen upplevelse av vad som är enkelt
och vad du kan överblicka som avgör hur säker du känner dig. Säkerhet är
självförtroende och självsäkerhet. Det här tillfälliga tillståndet är inget vi
kan luta oss tillbaka på i en lärandeprocess. I lärandet behövs någonting att
reagera på. (Biesta s.55) Biesta prata om hur motivation, motstånd och attityd är
avgörande för hur väl du kan ta dig ann en uppgift. Hur det känslomässiga
tillståndet blir i balans. Om det finns för lite motstånd finns inte utmaningen
som bidrar till utveckling.
Jag har gjort upp
egna kopplingar mellan Biestas tre känslomässiga komponenter i förhållande till
vad jag vill att eleverna ska ha med sig ifrån bildkursen; mod att utmana sig
själv (motstånd), ödmjukhet till det främmande (attityd), lust och kreativitet
(motivation). Detta är en form av strävan mot säkerhet. Ett blivande. Detta är
inte statiskt. För med en pedagogik som istället förespråkar blivandet kan
eleven befinna sig i osäkerhet och därmed i ständig rörelse. (Nilsson Sjöberg. s.132).
Rörelser sker utanför kroppen. Vi kan inte styra det som sker utanför oss
själva. Inget är givet eller förbestämt. Vi blir ett resultat i rörelsen. (Deleuze.
S.140)
En nomadisk
pedagogik som metod
Det går inte att
skilja varandet (det stabila; säkerheten, garantin, tryggheten) från kunskap. Kunskap
förändrar varandet (Kay s.139). Men varandet kräver ett ruckande av kunnandet för
att lärande ska ske. Därmed förändras blivande i rörelsen och blir till i
riktning mot någonting annat. Lärandet förutsätter den rörelsen (Johansson. S.139).
Blivandet är en antistabilitet och antikontinuitet. Nomaden kräver och
möjliggör förändring. Den hämtar styrka i utanförskapet, i det annorlunda (i
förhållande till statsapparaten). (Johansson. S.140)
Kanske skulle en
tydlighet ske för både lärare och elever om kursmålen endast använde värdeordet
en viss säkerhet (tillhörande de
lägre betygen) och inte kräva säkerhet, ett ord som är lika overkligt som
objektivitet. Det hade varit skäligt
att påstå att en elev för betyget A bör ha en viss säkerhet då detta är att vara ödmjuk till språket, konsten,
världen och till sig själv; en öppen attityd och förmåga till nytänkande,
idérikedom och personligt uttryck, samt förståelse för ett konstnärligt
förhållningssätt. Att eleven ändå bör hantera materialet och tekniker flexibelt
ger utrymme för självständigt arbete genom en viss säkerhet/osäkerhet som ger
möjlighet till utveckling och ett utforskande för att finna oväntade lösningar
och förståelser. Där får eleven möjlighet agera nomad. Ett naturligt tillstånd
för individer som befinner sig i ungdomen (Semtsky S.141). Vara i en ständig
process och tillblivelse i mötet mellan sig själv, läraren och materialet. Där
process och utforskande betyder mer än resultat och måluppfyllelse. Det är ett
lärande som sker i samhandling med den materiella världen som öppnar för nya
klarheter, nya kroppsliga och sensoriska möjligheter och nya sätt att se,
förändra och orientera sig i relation till text/bild, tid och rum. En pedagogik
där det oförutsägbara uppmärksammas. Där förändring, möjligheter och kraften är
central. (Hermansson/Saar. s.98).