A story within a story - berättelser med7utan identifikationsfack
"The moment you change your perception
is the moment you rewrite the chemestry of your body"
Går igenom allt jag mött under kursens gång för att hitta en ingång. Jag hade lovat mig själv att komma igång men är helt otroligt låst. "Allas historier är värda att berättas. Allas historier är värda att berättas.Allas historier är värda att berättas. Allas historier är värda att berättas. Allas historier är värda att berättas...."
Allt har blivit för stort och komlicerat i mitt huvud, så plötsligt får jag för mig att ingen historia är värd att berätta. Funderar på att iscensätta framtiden som Judy Chicago, men de kanske också är präglade tankar av samhället? Vad vill jag egentligen säga eller berätta? Men samtidigt ser jag det fina med open stories. Bejakandet över att allt är påfunnet av någon så därför kan vem som helst göra om det till något nytt. Att alla har makt över sanningen. Jag vill skippa orden och bara hitta den perfekta bilden av igenkänningsfaktor. Kan känslan av förvirring. Var förvirrad, för varför skulle någonting vara logiskt när vi kommer från Vetinte och kommer till Vetinte när vi lämnar den här förvirrande platsen? Du är din inställning.
Funderar på att göra någonting med mitt gröna kranvatten. En liten historia om någonting som inte stämmer men som jag accepterar ändå som sant. Efter att ha varit på Hasselblad fastnade jag, likt många andra för Phoebe Boswells verk där en kvinna drunknar i mjölk. Vi kanske snart drunknar i förorenat vatten. Jag vet inte om det handlar om att skuldbelägga, det känns inte heller bra. Jag vill göra någonting positivt som inspirerar andra människor att tänka på ett nytt sätt. Likt Harper Lees bok dödssynden. Fick en tanke om att blanda drunkningsverket med Nastivicious, The Overture, Fuck Identity, South och Whitey on Venus. Två våningar likt stängslet mellan palestinierna och judarna. kanske är båda våningarna jag? poolen på Avalons tak på toppen såklart.
Blev även lite sugen på att göra någonting med ljud efter Magnus Haglunds föreläsning. Jag gillar leken med ord och bild. Att ta saker ur sitt sammanhang för att ge det ett nytt, lite som Kruger gör. Här är ett smakprov på en appropriering som jag tycker är spännande.