mittenmitten

 

 

 

 

 

 

 

 

Del 2 - Examenskurs

Jag har fortsatt med att undersöka sprickor. Det ska vara sprickor som kanske nödvändigtvis är något som spruckit utan snarare symboliken av sprickor eller se hur långt det går att gå för att kalla någonting spricka och vad sprickor därmed betyder. Jag har börjat på ett kollage.

Bilden från förra handledningen är nu klar men känner kanske ändå att det ska in en liten sprickan men väntar lite med det tills jag är säker.

 

 

 

 

 

 

 

Jag har fastnat lite för Levinas: Att vilja reducera den andre till en del av sig själv är enligt Levinas egologi. Det förespråkar ett kontrollbehov. Istället ska mötet med den andre vara av acceptans, öppenhet och assymetri. Där kan sprickan mellan jaget och duet inte slutas. Detta skulle nämligen leda till att jaget slutar duet och därmed utrotas annanheten och blir till allmänhet. Vi ska mötas ansikte mot ansikte (Sa även Abramovic).

 fortsatte läsa lite... nästa steg är att låna en bok som verkar spännande av honom samt en om kritik mot honom.

Levinas utnyttjar eros som ett exempel på hur vi närmar oss andra utan förståelse och kunskap. För Levinas är detta ett begär, där man vill vara i kontakt med den andra på ett sådant sätt att den andra bibehåller sin annanhet. I motsatts till intentionen är begäret något som aldrig når sitt mål, som aldrig blir fyllt. Den andra har alltid en annan tidsdimension vilket gör att man aldrig når den andra som ett objekt. Det handlar om något som är före medvetandet, något som hela tiden är i rörelse - och här kommer vi in på frågan om oändlighet. För Levinas var eros ett slags konkretisering av hans tänkande. Eros var ett exempel av det mera allmänna metafysika begäret efter en oförståelig och oändlig annanhet eller Gud.

Examenskurs

I förra veckan började jag fundera på om mitt examensarbete ska handla om kulturrelativism kontra universalism. Jag har börjat läsa om detta genom lite googlingar för att bilda mig en uppfattning om vad det handlar om eftersom dessa begrepp är nya för mig. Jag stötte på förklaringen "postkolonialt dåligt samvete" som jag vill undersöka mer. Jag har även sett serien Sorans krig som vissa i klassen tog upp ett antal gånger under förra handledningstillfället. Jag känner att hans dilemma hänger ihop med ett postkolonialt dåligt samvete, fast tvärt om. Alltså att han har dåligt samvete för att han inte hjälper sitt folk i kampen mot IS och vems det ansvaret är. Problematiken i att vilja leva fri och lämna det otrygga bakom sig men samtidigt leva med dåligt samvete fast i realtid. Då blir det lite svårare att blunda. Alla blir i slutändan dessa människor som bara ser på. Mycket lösa tankar just nu om mycket...

Samma dag som jag började arbeta med den gestaltande delen förföljdes jag av ordet sprickor och linjer. "Goda tankar som fyller alla sprickor med tankar om hopp som bara nån som förlorat nån kan få." Jag börjat läsa lite i Tusen platåer. Den har 800 sidor och jag öppnar i mitten och börjar läsa om
snittlinjer, spricklinjer, brottlinjer, turlinjer, oturslinjer. Jag valde sedan en ny sida på måfå och möttes av dödslinjer. Sedan började jag fundera över de sprickorna som värderas så högt i det kinesiska porslinet. Jag sökte på mer information om det men kan inte hitta det. Det är någonting jag hört som kanske inte alls stämmer. Å andra sidan kanske det inte spelar så stor roll. Det är hur som helst en väldigt fin tanke att sprickor är som ärr som ska läkas med guld.

Jag började måla en bild. Den föreställer mig och min mandala. Mandala är lite olika i olika kulturer men en skulle kunna i en förenklad förklaring säga att det är personliga livscirklar. Den ska även bidra till mental hälsa. Den här mandalan ska spricka. Så långt har jag inte kommit än. kanske hinner uppdatera med en bild. Sprickorna handlar om när någonting inte blir som en tänkt, vilket händer ganska ofta. Vad gör sprickorna och kan dom också lagas med guld som porslinet i Kina?