v.7

River of light

 

 

 

 

 

 

 

LINGUISTIC TURN - FRÅN GRAMATIK TILL PRAGMATIK

Intuition – åskåda. Intuition är förmågan att bilda en omedelbar uppfattning eller göra en omedelbar bedömning utan att (medvetet) ha tillgång till alla fakta, och ställs ofta i motsats till att resonera och förstå logiskt. kliniska blicken - om det inte finns tid att kritiskt analysera. I vardagligt tal likställs intuition ibland med magkänsla.

På isländska har intuition “innsæi” flera betydelser. Det kan betyda havet inom oss är vår inre världs gränslöshet. Det slutar flöda om vi placerar det i fack. vattnet är i sig själv samtidigt som det är i rörelse, en oriktad rörelse. Det står aldrig helt still och det kan röra sig smidigt runt det som står i dess väg. Vattnet omsluter oss och vi kommer till oss själva som kroppar. På samma sätt sker det något med kroppar när Marina Abramovic satte sig och tittade in i ögonen på besökarna under hennes utställning ”the artist is present”. Det kan betyda att se inåt, att förstå sig själv. Om du gör det kan du gå i någon annans skor. Innsæi betyder även att se inifrån och ut, istället för utifrån och in vilket innebär att ha en stark inre kompass så att du kan navigera i en värld i ständig förändring.

Intuition och vad som händer om hjärnan inte får vila

v.6

Den här veckan har vi testat BRYT!- materialet med workshops om normkritik. Jag, Iris och Mikaela testade att kombinera två stycken; "stegövningen" och "toleransövningen". Tanken med urvalet var att klassen med vita medelklasspersoner skulle få känna på hur det känns att bli ifrågasatt  (eller tolererad som det i övningen kallades) om sitt utseende. att till exempel säga "jag tolererar att du har blåa ögon". Jag är medveten om att alla människor ändå kan ha komplex men i jämförelse med allt vi diskuterat inom kursen om att passa in i rummet på institutionen osv. finns det en skillnad ändå på att ha komplex och att bli ifrågasatt eller tolererad som "den du är". Vi var noga med att om du sagt något till en person ska du få en tolerans tillbaka så att ingen bara fick höra eller bara säga. Dock fick vi förståelse för att dessa inte fungerade särskilt bra och gav inte alls samma effekt som vi förutsatt. Kommentarer om att vi kanske är lite för bekväma med varandra. Men samtidigt kanske det också visa på att vi inte ser det som att bli uttittade eftersom vi ser ganska lika ut trots allt. därför valde vi att övningen skulle pågå i 10 minuter så att de uppenbara sakerna som hårfärg och kläder skulle ta slut för att se vad som hände då. Jag hörde kommentaren "jag tolererar att du är lite snurrig idag".

Vi hade diskussioner om vad en transperson är. Jag blir lite galen av att allt ska definieras. Tidigare har vi pratat om varför det skulle vara bra att kategorisera, vilket jag inte tror på. Jag fick då förståelse för att det är bra eftersom vi då kan se om någon inte är med. Men jag kommer aldrig förstå varför vi måste definiera människor på det viset. Kan inte bara alla människor få vara sin egen definition. Det finns ju lika många som människor och aldrig kommer alla få vara med hur mycket vi än kategoriserar. Och alla människor transformeras varje dag. Jag tycker det är löjligt. Vi kan väl kalla varandra vid namn som den presenterat sig för och fortsättningsvis fråga "hej vem är du?". Ska det vara så mycket svårare.. hur kan vi inte ha kommit längre?

#Ökat ansvarstagande för egna privilegier.  Utmana vanor och värderingar.
#Kunskap bidrar till förändring.
#Tillgång till makt och resurser hör ihop med normer.
#Uppgiften är att synliggöra skillnader och konflikter, inte att konstruera likheter.
#Den andra ska inte bli mer begriplig eller tilltalande.

Hur som helst, sedan gick vi över till att alla skulle få en roll som hade luckor där fördomarna skulle fylla i. För varje gång man höll med om att ett påstående stämde överens med ens roll skulle man gå ett steg framåt. Det innebar att man var priviligierad. Dock ansåg vissa att det var för få attribut på kortet och därför för svårt att bestämma sig för vem den här personen var. Jag tycker ändå det speglar att vi har lärt oss något. Min syster gjorde samma övning på sin utbildning och hade automatiskt bestämt sig för att hennes person var en man utan att det stod det, vilket upplyste henne om hur lätt det var att anta det utifrån få associationer om karaktär. En annan grupp gjorde samma övning men där varje person fick fylla i ytterligare saker själv. Det tyckte jag också fungerade bättre. Jag blev väldigt ställd av att få så mycket kritik av hur övningen togs emot. Mycket går fel i den här kursen. Det är tärande men lärorikt.

Sedan har vi gjort lampor för River of light. Jag tyckte att det var lite synd att vi var mest personer från vår klass och att jag är lite för långsam i att ta kontakt med människor jag inte känner. Det var ändå väldigt kul och jag ser fram emot att gå i ljusparaden på måndag.

 

 

"Feel the fear do it anyway"

 

MINNE                               ÅNGEST                                        ART

     NOSTALGI   >>>>>>>>>>BRYTPUNKT >>>>>>>> INNEHÅLL     DÅTID                                    RHIZOM                           FRAMTID

Förra veckan fick jag under handledningen tips om att hitta andra uttryck för vad jag vill säga, att transformera känslorna. Exempelvis att använda leksaker istället för barn. Att definiera mig mer vad som ska berättas. Mitt problem är väl kanske att jag inte riktigt vet vad jag vill säga. Det har jag försökt genomskåda. Jag gillade idéen om att foga samman olika element och se vad som händer mellan dem.  Bryta toleransen. Skapa konflikter. (jag är konflikträdd!)

Jag har testat att sätta det lilla barnet (som jag kommit på är mig själv) i en ny miljö. Bredvid en västerländsk ytlig värld som jag är rädd för och som sätter press. Den västerländska världen som tar av andra kulturer men samtidigt föraktar dess människor, älskar att visa upp sig i sina bästa stunder, har konstiga uppfattningar om vad som är viktigt, betygen är viktigare än kunskaper, är i nuet genom mobilen och att dela med sig till andra men är väldens ensammaste folk. Samtidigt håller andra delar av världen på att pressas till att bli lite mer västerländska, bleker sin hud, opererar näsan. Det är vi som är fattiga som lever ett så ytligt liv. Det vore sorgligt om detta ska vara det alla strävar efter.

 

v.5

Jag har under den här veckan försökt samla ihop vad jag hittills funnit intressant under kursen och försökt sammanfatta detta i väntan på den där superidén som aldrig vill ploppa upp...

Acceleration (som rhizom)
Depraverad
Kategorisering (för att se alla) Kontext, integritet, identitet
Eko (som ett glapp mittemellan hur det ser ut)
Främling
Här,där, hemma
"Förståese för språket när förståelse av språket går via språket"

Men jag har svårt att få ut det på en gestaltande nivå. Orden, trots sin oessentiella betydelse känns ändå mer lätthanterligt än gestalter. Det blir så lätt så tydligt hur svårdefinierat alt är när en går in med en tanke och den får liv. Det här är nog det svåraste jag nånsinn gjort, vilket är kul också. Det ska bli kul att se vart jag hamnar. Som Sara Ahmed skriver "om vi är alldeles för snabba på att veta hur saker kan förändras kanske vi inte hör någonting alls". Men detta är kanske bara i mitt fall en dålig ursäkt. Jag har i alla fall fastnat mycket för Vithetens hegemoni och tycker den boken upplyser på ett sätt jag aldrig varit med om innan.

Förra veckan pratade vi om att jag skulle gå ifrån den platta ytan och vrida och vända på det jag alltid gör. Bygga med salta pinnar osv. Jag har som smått börjat skissa skulpturer. Jag försöker utmana mig själv med att inte göra människor som jag funderar på gör att interkulturalitet blir för styrt därför att kroppar uttrycker så mycket vem man är osv. Kanske att jag blir blockerad av det och att det är därför allt blir fel (?). Den skulptur jag började skissa på blev en form bland andra former. Den formen sticker ut och är full att spottande salta pinnar som andas glitter. Världen runt om är bunden i olika trådar som drar den uppåt. Jag vet inte om det är marken eller människor dessa föreställer. Jag har även gjort en bild av ett barn som ska med på resan som ser ut som Buddha med ingefära krona då jag i förra veckan började fundera på att göra ett manifest om ingefärakulturen. Då började jag fundera på att göra en egen kultur av allt jag tycker är bra från olika kulturer men jag är inte säker på om det verkligen är en så bra idé.

v.4

Vi hade under onsdagen en föreläsning med Bea om postkolonialismen. Vi tittade på några diasporakonstnärer, pratade om biennalernas uppkomst och vad det hade för betydelse för interkulturalitet/globalisering. Allting är alltid ur västvärldens synvinkel.. Det kändes inte som en nyhet och det är väldigt deppigt. Med tanke på hur allt gått utför senaste veckan är allt hopp över för en ljus framtid. Varför heter det ljus framtid???

Jag fastnade för avkolonialiseringen av Indien såklart eftersom jag ska åka dit. Jag vill läsa mer om det och läsa mer om allt jag inte vet. Det är så lite jag kan om Indien. Samtidigt känns det lite som att jag vill möta Indien med öppna armar och en free mind som när man lära känna någon. Då är det inte bra att ha massa förutfattade meningar om denna innan. Det är svårt att veta om det är bra eller dåligt att vara påläst. Jag har funderat mycket på vad jag vill göra med min resa till Indien och/i den här kursen. Det vore intressant att försöka se vem jag är när jag är där. Men inte vem jag är just där men ändå där eftersom det är dit jag ska. Se på det utifrån den förändringsprocess som kommer ske med mig där jag vill skapa en sorts rörelse fast jag känner att jag står still. Jag vill gärna undersöka ge och tagandet i mötet mellan mig och Indien, vilket resan även går ut på. Det är ett väldigt bra sätt att mötas på.

Sen var det det där med sidekicks.. jag vet inte. Livet, motgångar och det bra. Musik.

Under handledningen fick jag tips om att arbeta med "häret" "hem". Jag ska fortsätta undersöka detta ... och kartor. Hemmet blev lite påmint för mig under lektionen om identitet. Därför har jag gjort en bild av min pappa då jag tvingade på honom  min ingefärakrona jag byggde för ett tag sen. Han är kanske inte rhizomets största anhängare men här är han ändå. Jag hade gärna sett att han blev lite mer i rörelse med tiden. Jag har även fortsatt arbeta med en annan bild med salta pinnen om hur vi ska klara av att ta oss ann framtiden och möten med det främmande. Detta ger mig också kopplingar till förra veckans tankar om acceleration och vad det innebär att röra sig. Som rhizomet så innebär även ingen rörelse rörelse... Det är lite förvirrat stadie just nu. Det är även rhizomet och salta pinnarna jag fortsatt att arbeta med just nu för det känns lite tryckt och jag behöver det. Min plan är att arbeta inför ett större projekt som ska ske under resan så  förarbetet är skissen.

Rhizomguden möter TellusArt och Shiva

 

 

Under torsdagen hade vi workshop på förmiddagen som handlade om att skapa ett gemensamt språk utan ord.

 

 

jag har funderat på frågan när jag upptäckte att jag är vit. Jag tycker för det första att det är så konstigt att definiera min hudton som vit när andra människor inte har den definitionen om sig som har typ samma hudton. Jag tror att det som värderas i att vara vit läggs på genom fler aspekter som kultur, nationalitet och diverse andra som saker som utstrålar att du lever normativt enligt den vita normen, som OJ Simpson. Det betyder såklart inte att jag inte förstår tanken med frågan och jag tycker den är väldigt intressant och får mig att bli ännu mer medveten om hur lätt det är för mig att säg just en sånn sak som hur lätt det är att bagatellisera det faktum att det har en betydelse. Men.. det måste ha varit i gymnasiet jag förstod att det fanns människor som inte levde i samma superhomogena miljö jag växt upp i.

på fredagen var jag på Lina Selanders föreläsning. Hon arbetar med identitet genom att samla in material som sedan förklarar en mening för henne och tar form till något nytt när hon sätter sig och sorterar. Hon pratade bland annat om Bredängs identitet, ett miljonprojekt där hon bor och kopplar den till Tysklands bortglömda historia och identitet. hon pratade om tid.. tiden utanför det insamlade materialet och tid som lager. Ekot: det mitt emellan - inte hur det var och ser ut; GLAPPET! Jag är glad att jag gick dit! Ett av hennes verk heter Cruziana-spåra den utsträckta formen och är en bild av en fossil. Det är den första bilden av rörelse någonsin.