Tolka och iscensätta händelser med dramaturgi

 

 

Dramatik

Känslan av att vara där.

 

 

 

Lyrisk

Konfliktlöst.

 

 

 

 

 

Episk

En subjektiv förmedling av något litet i det stora.

 

 

 

 

Didaktisk

logisk och objektiv beskrivning av passerad tid.

Reflektion 7 Slutreflektion!

Förra torsdagen hade vi redovisning av gestaltningsarbetet vi arbetat med i 6 veckor. Det var jättekul att få se vad alla andra hade gjort! Jag tycker också att jag fått en förkärlek till att arbeta fyrdimensionellt, det är roligt att få känna och röra till skillnad från att bara titta på en bild.

Vi började med att ge varandra tre ord om vad vi såg sen fick varje person läsa upp sina ord och presentera sin gestaltning. Jag hade under veckan kämpat med min lera och kände att meningslösheten började tränga på precis då när det krävdes en förklaring till vad gestaltningen handlade om. Men av någon sjuk anledning, men ändå så typisk fick jag kvällen innan redovisningen en idé och lyckades på något vis ändå sammanfatta alla tankar jag haft som jag tappat tron av allt grubblande. Så skönt! Med nymålade halvtorra figurer åkte jag till skolan...


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag fick hänvisningar att kolla upp Franz West och Pia König. Jag gillade Franz tror jag. Han gjorde konst som man fick känna på och "använda", inte nödvändigtvis med en funktion. Han sa att om han hade gjort en version av Duchamps pissoar skulle gästerna få  kissa i den.

 

Han gjorde videos till publiken om hur man kunde göra med hans skulpturer. Då han även haft en utställning som heter Sysifus tycker jag att tanken om att göra likadant som en bruksanvisning blir ganska intressant. Det är också roligt att jag själv arbetet med Sysifus den senaste tiden! 

 

 

 

 

Den här bilden känns ju lite bekant...

 

 

 

 

 

 

 

 

Reflektion 6

Nu har det gått lite segt här för mig. Tänker på hur duvor måste stå för så mycket att vi nästan inte kan använda dem  till något längre.

Min duva ser ut som en and och det känds lite tråkigt.  Hur som helst håller jag på att göra en ny nu vilket är lite omotiverande då den här pappersleran bara spricker och faller ihop efter en stunds arbete. Det vore kul om den hinner torka till redovisningen. Har även kommit fram till under handledningen att barnet med brevet också ska bli till en skulptur. De ska vara lika stora för att än en gång symboliskt visa att de två är samma sak. Jag tycker nog kanske inte att gestaltning ska behöva vara så tydlig men jag gillar idéen så jag testar.

Det är ok ändå att det känns lite motigt just nu. Jag har kört på samma idé som jag haft från början och det hade varit ganska olärorikt att inte behöva tänka om alls. jag har fått uppfinna prestationsånestlösningar som att arbeta i mörker och det har varit en kul metod. Att känna med händerna och lysa från olika vinklar med ljus ifrån datorn eller värmeljus.

 

 

 

Reflektion 5

För två veckor sedan fick jag en del kritik på handledningen.  Men också många nya idéer! Först var min tanke att göra en teckning av en bild på en familj 1957 då Biskopsgården byggdes där en mamma med hennes två barn där ett av barnen bär på ett brev. Detta skulle tillsammans med ett mönster av brevduvor i olika flaggor bli till ett tyg eller en filt.. något man har hemma. Barnet och duvan är samma, därför att barnet ska flyga iväg långt bort och berätta för främmande människor vem den är. Det ska stå för integration.

Men jag blev rätt förvirrad över hur svårt det är att säga något utan att säga något annat, det eviga dilemmat. Jag valde att inte göra ett mönster tillslut utan istället göra en duva i lera som ska målas i mönster av en blandning av alla möjliga flaggor för att istället inte fokusera på en åt gången, att inte segregera flaggorna. Det kändes också trevligt att göra något som inte kändes så tryggt som att teckna eller måla. Resultatet blir som det ofta blir när man testar något nytt.