WeshtAvalonWesht började i en mjölkkanna och slutade i en pool! Det är ett samarbete mellan mig och Iris som har varit jätteroligt och mycket mer inspirerande än att jobba på sitt gamla vanliga vis. Det absolut första vi gjorde var en skiss av rummet vi ville skapa. Poolens placering var redan då central. Den är upphöjd och tom. Varför? Det får en komma på själv.. (En ledtråd är Sarah Nutall)
Verket är en appropriering av Nastivicious verk Shouth (som finns att besöka på 3:e våningen). Vi ville precis som dem fylla ett rum med film så att betraktaren blir överöst av intryck och omtolkningar. Vi ville skapa en känsla av förvirring genom att visa upp ett mångtydigt nu, och på så vis ifrågasätta människors oreflekterade traditioner genom många olika människors historier som berättas parallellt med varandra. Så som Nicolas Bourriaud skulle beskriva det kan filmen kanske framkalla någon sorts postproduktion där betraktaren själv skapar en egen berättelse beroende på vad som snappas upp, beroende på vem den är och hur den mår just då.
Nastivicious
I början testade vi med den gröna ljussättningen för att se hur vatten kan fånga upp ljuset genom att använda ett pet-flaska. Mest var det möjligheterna som fick styra då den tekniska biten kändes lite främmande. Nya material som epoxi och såga i plast... men vi tog en bit i taget, fick mycket hjälp av Valands lärare men chansade ganska flitigt också! Parallellt med den rumsliga delen gjordes filmen som också var ett nytt medium för oss båda. Jag har länge velat lära mig att göra film och lägga på ljud, det blir som samtal mellan bild och ljud som jag gärna undersöker mer.
Något jag också gärna tar med mig är det där med begränsningar. Att inte alltid vilja prata om allt för att det är så intressant. Då blir det lätt platt. Det blir mycket bättre med koncentrerat tema. Jag hade kunnat tänka mig att bli ännu snävare och minimalistisk, samtidigt som det fortfarande går att göra stora rum. Jag känner igen hur jag gillar att problematisera sanningar osv. Det vill jag fortsätta med, och kanske blir det lättare att ta i ett sånt stort tema med begränsningar. Att vi valde rummet som projekt gjorde att helheten skulle finnas hela tiden. Det ger en bra struktur på arbetet där ex. filmen inte är viktigast. Det som sägs blir nästan lika viktigt som det rumsliga. Vi valde att se på mänskligheten och inrikta oss på vatten. Det blev våra ramar. Det påminner mig lite om när jag skulle hålla lektion på VFU:n och eleverna fick en känsla, en färg och något de kunde ta på. Det är ett väldigt tacksamt sätt att arbeta på.
MTL
Jag har försökt sammanfatta vad MTL är...
Yttre process=others
Inre process=becoming
Mellan yttre och inre finns MTL
MTL skapar relationer mellan samtal, text, förståelse och känslor.
Det är ett resultat av praktik och teori i undervisningen.
Multiple literacies theory handlar om hur en yttre och inre process är i symbios med varandra, likt historien om hönan och ägget. Det är svårt att säga vad som började, den inre eller yttre processen, att bli till och att bli andra/någon annan. Jag har uppfattat det som om det handlar om hur vi tror att ett samhälle styr oss men det är vi som är dem som styr varandra genom iaktagelser och dömanden om att passa in i en kultur. Multiple literacies theory kan relateras till appropriering då vi hela tiden tar av andra, den yttre processen och gör det till något eget. För hur stor del av mig är egentligen jag? Didaktiskt ger det människan svängrum till att bli vem som helst. Samtidigt begränsningar då vi är beroende av det yttre för att nå dit? För att relatera till det konstnärliga så är det genom konstuttryck vi kan bearbeta den yttre världen.
hur skulle appropriering kunna användas didaktiskt i bildundervisning för att synliggöra det gemensamma kulturarvet i ett interkulturellt perspektiv?
Appropriering är en form av didaktiskt. Lära sig genom att göra som någon annan för att öva och samtidigt få med en del av sig själv i det omedvetet/medvetet. Eller göra någonting och sedan inse att det antagligen berodde på någonting som upplevts. Det är lite däremellan vi alltid rör oss tror jag. De olika förhållningssätten att ta in kunskaper skapar kontraster. Konsten är en bearbetning, för inre upplevelser och yttre erfarenheter. Människor är egentligen inte så olika. Detta kanske märks mer när dessa processer sker och kommuniceras i exempelvis elevgrupper?
Att eleven måste berätta om sina tankar om det som skapats ger eleven möjlighet att själv se approprieringen. Att även i grupp diskutera om egna/andras verk är också bidragande. Då kan grupper möjligtvis se sambanden. Även olikheter och därmed inse att alla människor i princip har olika kulturarv på ett mindre plan, exempelvis på grund av uppväxt etc.
När vi approproprierar uppmärksammar vi och blir vi en del av gemenskapen i ett kulturellt samhälle. Värden, traditioner, kunskaper och språk. Det som ingår i ett gemensamt kulturarv är överlevnad och livsmening. Samhällen och deras skilda kulturer har hittat olika lösningar till att leva och i alla dessa samhällen är det nya generationer som tar av godbitarna från kulturarvet och lägger på nya ideer där de anser behövas förändring. När samhället är mer mångkulturellt blir appropriationsutbudet större.
