EXAMENSARBETE

Det här sista examensarbetet med konstnärlig explorativ undersökningsmetod har börjat i undersökandet kring värdesystem och kvalitet i relation till värdeordet säkerhet. Jag har börjat med mig själv. Ur den konstnärliga undersökningen kommer det att formuleras en frågeställning där undersökningen kommer att bli resultatet. För att ta reda på vad jag har för värdesystem (och därmed syn på kvalitet) har jag arbetat så trovärdigt som möjligt för att ta reda på vad jag anser som "bra" genom att göra som jag brukar. Ta reda på hur jag arbetar för att uppnå kvalitet i det jag gör.   Sedan för jag dagbok kring hur det går och vad som händer och känds i processen. Det har jag dels gjort för att jag kanske kommer att använda  upplevelsen av ords betydelser i min gestaltning men jag vet inte hur eller om ännu. (Jag är också inne på kartor som inom posthumanismen är tillblivelse som inte är linjär, vilket jag tycker är väldigt spännande men även här är jag oklar på hur detta skulle gå till.)

På föreläsningen på uppstarten fastnade jag för ett påslakan med texten "Everything will be ok". Då började jag tänka på att vi inte alls vet om allt kommer att bli ok, som jag arbetade med i det förra examensarbetet. Men hur ska vi göra för att acceptera och hantera den okontrollerade situationen? 

Sen har även Biesta besökt mina tankar och jag har gjort en egen version av hans syn på lärande där motstånd är att ha en viss säkerhet, attityd är att acceptera detta tillstånd av kaos och motivation är att få ett konstnärligt förhållningssätt. Det vill säga att processen aldrig tar slut och att hitta ett språk, att äga sin process och tro på den. Det är i ett känslomässigt tillstånd mellan dessa, enligt Biesta som kunskap uppstår. Min tolkning av det här känslomässiga tillståndet är kopplat till  hur det konstnärliga lärandet uppstår och hur detta kan bli värdefullt för eleven (mitt värdesystem)...

 

 

KONSTNÄRLIG KVALITET

Som inspiration till undersökningens gestaltande del har jag läst "den omätbara kvalitén" och en artikel av Peter Ekström (Örebro konstskolas rektor) som ger sig på att definiera konstnärlig kvalitet ur nåt sorts samhällsperspektiv. Jag är ju såklart ett resultat av samhällets syn på kvalitet och konstnärlig kvalitet är också ett resultat av samhällets syn på kvalitet. Sedan började jag arbeta utifrån dessa påståenden och skapade egna värden kring dem och kollade även på olika konstnärer som anses ha värde enligt konstvärlden.

 

PROVENIENS - betydelsen av vem som gjort någonting.

"Utifrån marknadstänkande är en försäljningssuccé ett kvalitetskriterium. Bra konst är det som konstvärlden kallar för bra konst. Återigen är det avgörande vem i konstvärlden som avses. Bra konst är ett elitistiskt avgörande, alltså de aktörer och institutioner som representerar en hög nivå i konstvärlden.”  Vilks menar att konstvärldens erkännande är så viktigt att det i sig är definitionen på konstnärlig kvalitet. (Lars Vilks genom Peter Ekström)"

 

Robert Ryman: 20,6 miljoner dollar

 

 

Jean Michel Basquiat: 110,5 miljoner dollar

 

 

SKICKLIGHET: ”Att gilla skicklighet är att i någon mån visa att man själv förstår något av hantverket – vad som är lätt och svårt att utföra, man kan se skillnaden mellan en virtuos och en tafflig amatör. När en konstnär tittar på verk av en annan konstnär, en kollega i samma bransch, blir det ofta just skickligheten som kan komma i fokus.” (Peter Ekström)

Det första jag gjorde startade redan under praktiken måla tillsammans med eleverna. Jag hade tjugo minuters försprång innan lektionen började och skulle visa eleverna hur man lägger upp grunden till en målning utifrån ett foto. Jag var då tvungen att förhålla mig till lärarens riktlinjer, som skilde sig från det sättet jag brukar arbeta på; inte använda svart, att man ska ta bort allt det vita och skapa rörelser samt inte skissa. Det gjorde att jag kände mig som en elev som samtidigt skulle visa hur en gör på rätt sätt. På ett sätt illustrerar den här situationen en säkerhet i osäkerheten eftersom att jag, iklädd bildlärarstudent skulle representera hur det går till. Där eleverna förväntar sig att jag kan. Samtidigt kände jag en osäkerhet i att ha den pressen på mig.  Jag kan verkligen inte blanda svart! När jag arbetade ville jag ville absolut inte bli störd, vilket jag ofta känner av när elever arbetar och jag stör. Det är verkligen en speciell atmosfär att arbeta i ett klassrum. Det finns en osäkerhet i att rummet osar bedömning. ATT BLI BEDÖMD SKAPAR OSÄKERHET.

 

 

VÄLGJORT: "Det fysiska hantverket är välgjort och konstnären har lyckats få in relevanta referenser och kopplingar till omvärld, filosofi och historia i sitt verk. Alltför mycket originalitet innebär obegriplighet och kan knappt ens uppfattas. ”Lagom” mycket originalitet är att föredra.” (Peter Ekström)

Sedan började jag känna på de olika påståendena genom att gestalta. Det resulterade i en skulptur som jag har tänkt på ett tag. Jag ville bara göra den, det var verkligen att arbeta med lusten; den inre motivationen. Jag var helt säker på att jag ville ha den exakt som på skissen men sen plötsligt ville handen vara en uppånervänd i jämförelse med skissen. Det fick den vara. den representerar ett gott handlag och ostruktur (rhizom), en säkerhet i osäkerheten. Ingefäran är tillblivelse inspirerad av Deleuzes posthumanistiska tankar på rhizomatiskt lärande. 

 

Under handledningen diskuterade vi vad som händer mellan tillblivelse och säkerhet, att ha en säkerhet i osäkerheten; det som sker vid armleden. Pulsådran. Där finns en acceptans till att vi inte kan styra allt. Vi diskuterade även hur den här skulpturen skulle placeras för att kunna få ett starkare uttryck än att bara vara i guld så att betraktaren förstår hur värdefull det här meddelandet är. Hur förpackar man kunskap? Att höja den ännu mera genom inträdesbiljetter, avgränsningar eller att klättra upp på en stege och se den med kikare (Yoko Ono) för att aktivera besökarna. Eller att förminska den till ett smycke.

Det jag sysslar med nu är att fundera över och fördjupa vad som händer mellan säkerhet och säkerhet; säkerheten i osäkerheten. Jag hoppas att jag har något mer att visa inför imorgon, jag jobbar på det.